lördagen den 24:e september 2011

Ut i kvarten

Jag brukar ha som mål att gå till slutspel på Flipper-VM, det känns ganska rimligt. Spelar man bra, då går man till slutspel - så enkelt är det. Spelar man dåligt - tja, då blir man utan. Enkel matematik.

Igår spelade jag bra stundtals och mindre bra under andra stunder, men det var ändå tillräckligt mycket för att gå till slutspel. Gjorde en bra kula på elaka Elvis, en på Scared Stiff, en på Rolling Stones och en på No Fear. Fyra bra kulor, och det räckte för att slinka vidare. Däremot gjorde jag väl smått remarkabelt dåligt ifrån mig på Spiderman där jag landade kring tio miljoner.

Avgörandet i gruppspelet, förresten, var en typisk grej. No Fear. Behövde komma före Gibbon, gick om på tredje kulan och hade 90M till godo. Gibbon behövde "bara" sätta ett par, tre skott för att gå om, men det knöt sig och så gick det som det gick. Jag själv hatar verkligen när man ligger strax efter någon och vet att det bara krävs ett par skott för att gå om; det är som att be om att misslyckas. Bättre då att vara rejält distanserad och jobba ikapp utan press.

Det var för övrigt fullsatt på Flipper-VM, alla platser tagna och nio grupper under gruppspelet. Vilket medför att man som tvåa ändå måste ha skrapat ihop en del poäng. Jag slutade på sjutton, och det räckte. Men jag förbannar att det behövde bli så jäkla spännande i vår grupp. Förvisso var stämningen i gruppen god, men vi turades om att göra vad man kan kalla...mindre charmerande insatser för flippervärlden.

I åttondelen var det dags för No Fear igen, och i princip samma situation igen. Ledning med 120M inför sista kulan, och det visade sig räcka, till Skaggets stora irritation (han hade, så att säga, varit i det läget förut. Skägget i brevlådan, eller vad man säger).

I kvarten var det Nedo i bäst av tre och efter en skakig start var det ändå tydligt att båda spelarna var mer nervösa än avslappnade. Nedo drog längsta strået i avgörande på Attack, eftersom någon (ja, jag) i underläge med 500M på sistakulan missade att notera att den vanliga multibollen bara behövde ett skott till. Skarpt jobbat. Men det säger väl allt om hur nerver kan påverka ens medvetenhet om läget.

Att åka ut i kvarten är jag ändå nöjd med.
Förresten så vann JOE tävlingen. Oväntat? Eller hur.

För övrigt bör noteras att jag inte hamnade i samma grupp som MCR. Helt otroligt!

2 kommentarer:

  1. Så här slutade våran jämna grupp:

    bitwalk 16p*
    MIW 16p
    PRO 15p
    Monstret 13p

    Kändes skönt att få Nedo i första slutspelsmatch eftersom det ändå känns som att det finns chans. Blev också glad över att vi skulle spela på Playboy som jag lärt mig kvällen innan. När jag spelat klart utan att ha uträttat nånting slutade jag på ca 6.1M. Nedo hade inför sista ca 4.5M och han hade fått ca 9 tjejer att blinka men inte plockat ut dem. Jag visste att han bara behövde sätta collect playmates för att vinna och hade redan gett upp. Däremot tändes hoppet när jag ser hur han får en halvramp i collect playmates rampen, något som brukar belönas med SDTM. Så även denna gång. Både jag och Nedo kände för en kort stund att jag gått vidare. Snöpligt då att han på bonus gick om mig med 50k. :(

    Läxa: Lägg inte ödet i andras händer.

    SvaraRadera
  2. Kan bara konstatera att du har väldigt rätt i din analys av vår kvartsfinal. Nerverna utanpå i 180. Skoj att spela mot varandra iaf. Hoppas vi kan mötas nån mer gång

    SvaraRadera