Life in the outlane

Dåligt med flipper i Helsingborg

2011-10-08T13:35:00.003+02:00

Är nere i hemstaden Helsingborg för att gå på en av mina bästa kompisars bröllop. Tänkte då slinka in på Laserdome och spela lite flipper, men fick en obehaglig överraskning. Inget flipperspel fanns där längre. Tragiskt.

I natt drömde jag dessutom att jag köpte ett TRON. Måste säga att drömmen kändes väldigt lockande, men tyvärr tillåter inte ekonomin sådana extravaganta utsvävningar.

Slask och patrask

2011-10-04T10:56:00.003+02:00

Eftersom måndagkvällar normalt sett är rätt sega har jag börjat piffa upp dem med lite flipperspelande på Söderbiljarden. Igår var jag där, spelade lite slentrianflipper med lite löst folk och förlorade lite utmaningar. Inget överraskande där, inte.

Något som dock är positivt (hör och häpna!) är att jag äntligen kommit till insikt om hur jag ska spela Avatar. Det har tagit en jäkla tid, men nu börjar faktiskt skotten att sitta något så när hyggligt. Visserligen hjälper det inte när det är utmaning eller tävling i sikte (då är nerverna mer problemet), men när jag står och spelar själv så känns Avatar plötsligt mänskligt. Eller, mindre ondskefullt åtminstone.

Därmed inte sagt att det är ett kul flipperspel. Och detta är ju fortfarande sveriges (världens) mest negativa flipperblogg, så jag har ju ett rykte att upprätthålla.

Gårdagkvällens roligaste kommentar var nog för övrigt när Emma, under tiden som Playboy spelades, undrade varför spelet berömde hennes pannkakor. Man hör vad man vill höra. "Nice pancakes" är det dock inte ofta man hör i flippersammanhang.

Upp och ner, ner och...upp?

2011-10-02T17:47:00.004+02:00

Jag blir aldrig riktigt klok på flipperspelandet. Kanske är det en del av charmen, förstås. Ena veckan tycker jag att flipper är det roligaste som finns, nästa vecka är det helt värdelöst.

Oftast är förstås dessa känslorna tätt samanfallande med om jag har tävlat, och hur det då gick.

I helgen var det månadstävling i Stockholm Pinball. Jag körde min första månadstävling för ganska exakt två år sedan. Och det var som om att ingenting hänt. Ingenting.

Min första månadstävling vann jag fyra matcher. I lördags vann jag tre. Hm. Det känns inte helt kul att man resultatmässigt gör sämre ifrån sig nu än man gjorde då. Nu är det förstås (och det förstår jag) inte så glasklart och svart eller vitt som jag nu ändå insinuerar. Det är klart att jag är en bättre flipperspelare nu än vad jag var för två år sedan; men likväl. Känslan, tanken, att man inte kommit längre än "så här" är oerhört obekväm.

Ett av de stora problem kan jag dock identifiera, och det är ungefär samma nu som då. Problemet är bristen av kunnande om olika spel. Visst är det så att jag nu "kan" betydligt fler spel än vad jag kunde för två år sedan. Men när man är på tävlingar där det ändå ingår 30+ spel, så blir det smärtsamt tydligt att det fortfarande finns många spel jag inte har någon strategi på. Eller kunskap om.

Vad gör man när man får spela Whirlwind? Vad gäller på Popeye? Hur når man framgång på Simpsons? Är det bara multi som gäller på Whitewater? Ja, naturligtvis finns det många som har svaren på dessa frågor; men inte jag. Jag har helt enkelt spelat dem på tok för sällan.

En dålig månadstävling är naturligtvis inte bra för självförtroendet. Inte när det dessutom börjar närma sig ett SM. Fast, å andra sidan, så vet jag att det ändå räcker att man har en bra dag. En bra dag, så gör man helt enkelt bra ifrån sig. Och då kommer ju flipper plötsligt att vara roligt igen. Så kan det gå. Och jag är åtminstone medveten om det...

En rolig (nej) anekdot från helgen finns ändå. Mötte El Deco på NBA Fastbreak, ett spel där man ändå brukar kunna slentrianspela in en del poäng. Efter två kulor stod det... 0-2. I min favör. Det var värt ett par skratt. Åtminstone för honom, som skärpte till sig. Inte för mig, som slutade på imponerande 9 poäng. Känns kul!

Att greppa ett spel

2011-09-28T19:36:00.005+02:00

När jag skriver om att "greppa ett spel" är det naturligtvis inte det rent fysiska greppet runt flipperspelet jag åsyftar, utan att börja lära sig hur ett spel ska spelas. Eller att bli bekant med hur skotten sitter, vad som ger poäng, och hur du själv bäst spelar ett spel utifrån din egen kapacitet.

Det vill säga, gå inte på idiotgrejor om du inte är skicklig nog.

Ett spel som jag just börjar att greppa är Elvis. Nu tycker jag inte att det är ett speciellt kul flipperspel, men givetvis håller det för att "stå och nöta på" en stund. Däremot är det inte förrän nu, när jag spelat spelet 30-40 gånger, som jag börjar att få in känslan för det. En del spel "sitter" snabbare än andra, men Elvis känns som att det tagit ovanligt länge.

Det exemplar av Elvis som står utställt på Söderbiljarden här i Stockholm är det enda jag spelat; och det sägs vara ovanligt elakt. Då kanske det är bra att lära sig spela det - eller är det en nackdel? Hur som helst så börjar jag få en känsla för hur jag ska spela spelet (jag börjar hitta backhandskotten, jag börjar hitta rampen, loopen och det andra), så nu kanske jag kommer att gilla det LITE mer än vad jag gjort hittills.

Vad säger ni? Elvis - är det djävulens påfund eller är det ett nötbart spel? Vad stör ni som inte gillar spelet er mest på? Och vad gillar ni som gillar det?

Dubbelträning

2011-09-26T13:21:00.004+02:00

Ikväll tänkte jag träna dubbel med min dubbelpartner, Therese. Eftersom SM så smått börjar närma sig, och vi även i år tänkte vara med i split flipper-klassen kan det vara bra att få in lite övning innan det är dags.

Tycker för övrigt att det är väldigt kul att spela split, eftersom det blir en helt annan grej än att spela "som vanligt". Det tränar dessutom sikte, nerver och bollkontroll på ett sätt som jag tror kompletterar det vanliga spelandet fint.

I vår konstellation är det jag som har hand om högerflippern, medan Therese har hand om den vänstra. Passar mig utmärkt, eftersom jag av någon anledning har erbarmligt dålig kontroll med min vänsterhand. Den största utmaningen just nu är väl att jobba på kommunikationen och inte bara stå och köra solospel var för sig. En utmaning god som någon.

Ut i kvarten

2011-09-24T09:30:00.000+02:00

Jag brukar ha som mål att gå till slutspel på Flipper-VM, det känns ganska rimligt. Spelar man bra, då går man till slutspel - så enkelt är det. Spelar man dåligt - tja, då blir man utan. Enkel matematik.

Igår spelade jag bra stundtals och mindre bra under andra stunder, men det var ändå tillräckligt mycket för att gå till slutspel. Gjorde en bra kula på elaka Elvis, en på Scared Stiff, en på Rolling Stones och en på No Fear. Fyra bra kulor, och det räckte för att slinka vidare. Däremot gjorde jag väl smått remarkabelt dåligt ifrån mig på Spiderman där jag landade kring tio miljoner.

Avgörandet i gruppspelet, förresten, var en typisk grej. No Fear. Behövde komma före Gibbon, gick om på tredje kulan och hade 90M till godo. Gibbon behövde "bara" sätta ett par, tre skott för att gå om, men det knöt sig och så gick det som det gick. Jag själv hatar verkligen när man ligger strax efter någon och vet att det bara krävs ett par skott för att gå om; det är som att be om att misslyckas. Bättre då att vara rejält distanserad och jobba ikapp utan press.

Det var för övrigt fullsatt på Flipper-VM, alla platser tagna och nio grupper under gruppspelet. Vilket medför att man som tvåa ändå måste ha skrapat ihop en del poäng. Jag slutade på sjutton, och det räckte. Men jag förbannar att det behövde bli så jäkla spännande i vår grupp. Förvisso var stämningen i gruppen god, men vi turades om att göra vad man kan kalla...mindre charmerande insatser för flippervärlden.

I åttondelen var det dags för No Fear igen, och i princip samma situation igen. Ledning med 120M inför sista kulan, och det visade sig räcka, till Skaggets stora irritation (han hade, så att säga, varit i det läget förut. Skägget i brevlådan, eller vad man säger).

I kvarten var det Nedo i bäst av tre och efter en skakig start var det ändå tydligt att båda spelarna var mer nervösa än avslappnade. Nedo drog längsta strået i avgörande på Attack, eftersom någon (ja, jag) i underläge med 500M på sistakulan missade att notera att den vanliga multibollen bara behövde ett skott till. Skarpt jobbat. Men det säger väl allt om hur nerver kan påverka ens medvetenhet om läget.

Att åka ut i kvarten är jag ändå nöjd med.
Förresten så vann JOE tävlingen. Oväntat? Eller hur.

För övrigt bör noteras att jag inte hamnade i samma grupp som MCR. Helt otroligt!

Åter dags för Flipper-VM!

2011-09-23T13:31:00.002+02:00

Ikväll är det dags för Flipper-VM (Stockholm Pinballs version, inte något världsmästerskap) på Söderbiljarden i Stockholm. Flipper-VM, en härlig turnering där man egentligen aldrig vet riktigt hur det kommer att gå. Man spelar i grupper om fyra, och mycket hänger på två saker:

1. Vilken grupp man hamnar i.
2. Hur mycket alkohol gruppens medlemmar dricker.

Dessa två punkter står i direkt relation till hur det kan förväntas att gå under tävlingens gång. Jag brukar oftast hamna i samma grupp som MCR, vilket innebär att man direkt kan räkna in en spelare som kommer att hamna högre upp i gruppen. Nu är Mats en mycket trevlig person att ha i sin grupp, trots att han är obehagligt hal när det kommer till att spela flipper, men någon framgång kan man inte direkt kalkylera med när man hamnar i Mats grupp.

Som vanligt när det gäller Flipper-VM blir mitt eget spel hetsigt och ofokuserat. Den högljudda, sociala och allmänt trevliga miljön bidrar till detta, och jag trivs i så hög utsträckning att jag glömmer bort allt vad teknik heter och står mest och slentrianspelar med förhoppning om att det ändå ska gå ganska okay. Ikväll ska jag försöka att ta det lugnt och tänka efter lite, försöka fokusera på mitt spel. Men vi får se hur det går.

Lineupen på Söderbiljarden är just nu inte helt kul. Spiderman, Iron Man, Avatar, No fear, Rolling Stones, Elvis, Playboy, Attack from Mars och Scared Stiff står och väntar. Ett par av dessa spel är direkt ondskefulla. Dessutom hoppas jag slippa spela No Fear, då jag de senaste månaderna har hamnat i någon slags paralyserat chocktillstånd varje gång jag ska spela just det.

Återstår att se hur det går.

Flipper i Florida

2011-09-22T13:00:00.000+02:00

Det är dags att återuppliva flipperbloggen lite.

Vad kan då vara bättre att återuppliva den med än att berätta lite om flipperspelandet under mina tre månader i Florida? Ingenting, så klart.

Jag hade turen att lära känna en flipperentusiasti Orlando, och i utbyte mot att jag hjälpte honom att bära, putsa och allmänt hjälpa till när han bytte flipperspel, så var det fritt fram för mig att hälsa på och spela så mycket jag ville.

Art, som han hette, hade sju spel hemma. Eftersom han bytte ett par gånger under min vistelse så varierar lineupen, men den bestod av följande spel; Safe Cracker, TOMMY, Fish Tales, Star Trek the Next Generation, Bram Stokers Dracula, The Simpsons, World Poker Tour, Circus Voltaire och Twilight Zone. Samtliga i bra skick, även om Twilight Zone hade lite små defekter här och var; det verkar över lag vara ett spel som kräver ganska mycket service.

Mest intressanta spelupplevelsen var nog ändå Safe Cracker, som jag aldrig spelat förut. Ett spel i hysteriskt tempo, med komprimerad spelplan och framför allt gimicken att allting går på tid; du har alltså inte standardmässiga tre kulor att spela, utan jagar istället tiden. När tiden så tar slut återstår bara en kula. Ett hysteriskt spel, som jag aldrig riktigt fastnade för; sjukt intensivt och snabbt var det hur som helst.

Det spel jag ägnade mest tid åt var World Poker Tour. Måhända helt slumpmässigt, men förmodligen ändå för att det var det spel som var i bäst skick. Nu är inte WPT det roligaste spelet som skådats, men jag tycker ändå att det håller för att ströspela på om man inte är en flipperfantom som lyckas spela igenom ett spel på ett par gånger.

Under min sista vecka i Florida fick jag för övrigt också prova på att spela TRON: Legacy. Ett flipper som jag gärna skulle bekanta mig lite mer med, då jag tycker det höll klart bättre nivå än både Avatar, Rolling Stones och Iron man, för att nämna tre av STERN:s senaste titlar. Något Tron finns inte i Stockholm, så det lär väl inte bli så många fler tillfällen att spela på det.

En annan upplevelse i Florida var när jag fick följa med till en lokal "storsamlare", ute på en gammal ranch utanför Orlando. Men det är en helt annan historia, som jag gärna återkommer till.

Inställd flipperjakt

2011-05-03T22:02:00.001+02:00

Framme i Florida, installerad och klar. Men. Det blir ingen flipperjakt förrän en bil är hyrd och det sker inte förrän framåt helgen. Utan bil = inte en chans i helvetet att man hittar några flipperspel.

Gick visserligen in på den lokala biografen igår med hopp om att hitta något, och såg även silhuetten Big Buck Hunter. Men det var inte flipperspelet (eller vad det är) utan ett arkadspel.

Rolling Stones-flippret

2011-04-29T09:52:00.004+02:00

Igår premiärspelade jag STERNs senaste flipper: The Rolling Stones, som anlänt till Söderbiljarden. Det kändes skönt att få prova på det innan USA-resan, och jag kan med nöjdhet meddela att det är ett spel som jag inte kommer att undvika, likt Avatar eller Iron Man.

Min egen känsla är att Rolling Stones påminner ganska mycket om både Sopranos, Avatar och Elvis. Det är som en blandning, utan att för den delen vara i närheten av den låga lägstanivå som Avatar ståtar med, exempelvis.

Imorgon åker vi till Florida, och då gissar jag att det kommer att bli mycket mer STERN-spelande för min del, då det väl i princip är det enda som står utställt där.

Florida dreaming

2011-04-28T10:51:00.003+02:00

Det har varit lugnt på bloggen. Men snart tänkte jag dra liv i den igen, på lördag åker jag nämligen till Florida. Vi vet alla vad Florida innebär.

Sol, palmer, Disney World, snabbmat, donuts och förhoppningsvis flipperspel.

Som den gediget förberedda flipperspelare jag är har jag sonderat terrängen. Det finns tydligen mycket utställda spel på Disney. Samt på ett par andra ställen i omgivningarna.

Förvänta er uppdateringar när jag hittar något.

Bra dagar, dåliga dagar

2011-02-25T11:29:00.003+01:00

Ibland när man spelar flipper har man en dålig dag. För somliga spelare inträffar de dåliga dagarna oftare, för andra mer sällan.

Sist jag spelade var en typisk dålig dag.
Alla skott satt i stolparna. Slingshotsen betedde sig oerhört illa och kränkande. Outlanesen kändes bredare och djupare än vanligt.

När man har en dålig dag så står man bara och skyfflar pengar i myntinkastet och känner hur förnedringen blir större och större för varje omgång man spelar. Det lustiga (nej) är att man också har så oerhört svårt att bromsa upp just det oflyt, den långsamhet, den icke-fokus som man spelar med. Det vill sig bara inte.

Exempel på spel man aldrig ska spela när man har en dålig dag:
World cup soccer (multibollstarten har aldrig varit svårare att träffa och leder ofta till rinn), Dracula (den där mittenpanelen man inte ska träffa vill alltid träffas), Attack from Mars (inte ens skeppslaskandet funkar), Dr. Who (förnedring), Familjen Addams (dålig dag? Fester kommer att äta upp dig levande). Med flera.

Volleyslask kontra teknik

2011-02-23T14:26:00.002+01:00

Det finns massor av olika spelstilar bland flipperspelare, men i grund och botten brukar det ändå hamna mellan mörker och ljus - mellan gott och ont. Mellan volleyslaskare och teknikspelare.

Själv bekänner jag mig till förstnämnda grupp. Visserligen försöker jag så gott det går att ta ner kulan och spela mer tekniskt, men i verkligheten och särskilt under press, brukar allt det där glömmas bort ganska snabbt. Då är det volley som regerar.

Kan man gå från att vara volleyslaskare till att bli teknikspelare, eller är man för alltid dömd att vara i volleyslask-gruppen? Och, visst mått av volleyslaskande är givetvis berättigat. Så vilka är de mest volleyvänliga spelen som finns?

När det lossnar så lossnar det

2011-01-29T09:40:00.005+01:00

Jag skämtade med Terre inför Flipper-OS på Söderbiljarden igår. Lite sådär skämtsamt klämde jag under dagen ur mig att "Jag känner på mig att det kommer gå bra. Ikväll ska jag vinna!". Ett uttryck gripet ur luften, utan någon som helst substans. Vi snackar trots allt om mig - de dåliga nervernas och de missade skottens okrönte konung.

Men se, mirakel kan ske - det kan bli stolpe in (eller stolpe-kex) och man kan ta sin första medalj i en Stockholm Pinball-tävling.

Redan vid grupplottning kände jag en obehaglig känsla. I en (gemytlig) grupp med Logix, P.Lindberg och Enzo kändes jag som ett givet bottensänke, jag skulle vara killen som gjorde alla andra glada. Men, eftersom alla i gruppen bestämt sig för att prestera på ganska varierande nivå från spel till spel, så blev det både jämnt och spännande. En vänskaplig rivalitet. All ilska fokuserad enbart på spelen, inte varandra. Nämnvärt är dock att vi lyckades med konststycket att inte tilta The Addams Family.

Att jag i helt avgörande läge får en bumperträff som slår ner sista kexet på Grand Prix visade sig vara värt slutspel och behöver kanske inte nämnas i större detalj än så. Kul för mig, mindre kul för Patrik. Men spännande ska det vara.

Eventuella nerver var som bortblåsta när slutspelet började, och det var enbart dåligt spel och inga nerver i matchen mot Darkhelmut, en komisk match - så kallad "skrattmatch" på Attack from Mars där båda gjorde, eh, mindre bra insatser och jag snubblade vidare. I ärlighetens namn skrattade inte Darkhelmut alls, och inte jag heller. Men ni förstår.

Den stora thrillern inträffae istället i kvarten mot PRO, där jag - tvärtom vad jag brukar - faktiskt vände ett underläge. Med 700,000 poäng efter två kulor på Scared Stiff och underläge 1-0 i set efter förlust på glädjeorgie-spelet Avatar skulle jag, om jag varit som vanligt, packat ihop och gått hem, men igår ville det sig annorlunda och två raka slink senare var det semi.

Jag var glad. PRO var inte så glad, förstås. Men innerst inne var han ändå glad för min framgång. Kanske.

En semifinal mot Helena med allmänt patetiskt spel från båda på Attack from Mars (känner ni igen temat nu?) men gediget spel på Scared Stiff från min sida innebar 2-0 och final. Helena blev tämligen psykologiskt rubbad av att möta mig, eftersom "hon ju tycker om mig", men jag är inte så säker på att det gäller längre. Jag är lite orolig för att hon kommer att säga upp vår vänskap nu, för att kunna krossa mig nästa gång vi möts.

Final? Mot JOE förstås. Och ja, hur det gick? Två raka. Inte till mig, alltså (det trodde ni va!). För egen del hade väl energi runnit ur mig, och en viss gubbnöjdhet infunnit sig. Jorian å andra sidan var hungrig och gjorde väl precis det han kände behövdes för att städa av en skånsk uppkomling.

Summa summarum är jag dock nöjd. Det jag är mest nöjd med är att jag lyckades behålla lugnet även i pressade situationer. Att jag faktiskt försökte ha en tanke med allt jag gjorde, och att jag inte totalt släppte sikte och teknik egentligen någon gång under tävlingen (jaja, förutom när jag såklart rann direkt).

Nästa tävling är det ner på jorden igen. Men det kan jag ta.

Skilda värdar

2011-01-11T11:24:00.002+01:00

Jag tycker det är kul att lyssna/läsa om vad andra flipperspelare skriver om. Ibland pratas det regler på enskilda spel och då tenderar det att visa sig en rejäl skillnad mellan mig och dem (som är riktigt flippernördiga).

För när det handlar om regler, vilka skott som ger vad, hur man bäst multiplicerar poängen, hur multibollarna ska spelas, vilka modes som ska spela i vilken ordning...ja, då är jag nämligen rätt så obrydd. Visst snappar man upp en del, och visst ser jag nyttan i att verkligen kunna ett spel. Men jag har aldrig varit typen som har lätt för att komma ihåg en massa detaljer, så denna aspekt av flipperspelandet går mig rätt så mycket förbi.

Däremot fascineras jag över hur mycket kunskap folk faktiskt kan trycka in i sin skalle. Det är helt otroligt.

Bortförklaringslistan

2010-12-20T11:51:00.003+01:00

Ursäkter, bortförklaringar och tekniska påpekanden är en stor del av att spela flipper. Är det inte fel på spelet som helhet, så är det outlanesen (?) som är för breda, gummina för hårda eller för mjuka, flipprarna som är felinställda, lutning på spelet, opolerad (eller nypolerad) spelplan. You name it. Detta är en integrerad del av varje seriös flipperspelare.

I många fall är dessa noteringar och synpunkter helt riktiga. Ibland lutar ett flipperspel på tok för mycket. Ibland är det hängande flipprar som knappt har någon kraft i sig. Men sedan finns det ju kommentarer som är baserade på något helt annat...

Här kommer min personliga favoritlista av bortförklaringar.

1. "Åh detta spelet är så elakt!!!"
Mental notering: Bli en bättre spelare då, för fan.

2. "Detta spelet är sjukt studsigt."
Mental notering: Mmm, och du siktar som en kratta. Konstigt att det studsar om du jämt skjuter stolpe-slingshot. Blev du överraskad?

3. "Det där skottet är ju så otroligt svårt."
Mental notering: Men ändå så såg det så enkelt ut när MCR satte det för tre minuter sedan. Jag undrar vad som skiljer er åt.

4. "Loopreturen är rent åt helvete."
Mental notering: Man kan faktiskt flytta spelet, alla gör det utom du.

5. "Detta spelet är så snabbt, det är fan inte mänskligt!"
Mental notering: Du är så långsam. Det är inte mänskligt.

Bubblare:
6. "Mja, jag tycker det (valfritt spel) är ett riktigt hemskt spel."
Mental notering: För att du är dålig på det. Enbart därför.

7. "Jag tycker ju personligen att detta spelet är meningslöst. Det finns liksom inget att göra."
Mental notering: Fast det finns det, det är bara det att du inte är bra nog för att faktiskt upptäcka det.

8. "Men skottet (valfritt) reggar ju inte!"
Mental notering: Träffar det inte första gången, försök igen. Och försök att få in en bra träff också, inte bara en kantträff. Då kanske det löser sig.

En halv afton på biljarden

2010-12-06T11:04:00.004+01:00

19.33: Entré på Söderbiljarden.
I huvudet: "Äh, men jag växlar väl in hundrafemtio spänn. Det räcker säkert ett tag. Jag har ju blivit så mycket bättre nu. Mmm. Så är det. En öl på det, så är allt frid och fröjd."

19.36: Avatar
I huvudet: "Att tre kulor kan ta så kort tid. Lustigt det. Men visst, Avatar är ju ganska studsigt och jag har inte hunnit värma upp."

19.39: Avatar
Ur munnen: "Men vad fan! Vilket jävla skitspel Avatar är!"
I huvudet: "Nu är det bäst att du spelar något annat, annars kommer denna kväll att gå snett."

19.45: Getaway
I huvudet: "Fokus nu. Tappa inte humöret redan. Det är bara en maskin, förvisso en jäkligt elak sådan. Men du HAR ju blivit bättre. Kom ihåg att andas. Det är en fördel om du siktar också."

20.00: Cactus Canyon
I huvudet: "Ny miljö - nya förutsättningar. Jag visste väl att jag hade det i mig. Det är så kul att känna att man utvecklats som spelare. Ha, vad kul att jag gör en grym multi precis nu när det står ett par grabbar och kollar. Visst ser de väl ändå rätt impade ut?"

20.10: Attack from Mars
I huvudet: "Jahapp, gamla Bettan, då är det du och jag igen. Men kom igen, studsa lite till. Jag missar ju allt! Hur kan man missa allt? Kom igen nu! Shit, nu kollar de där grabbarna igen."
Ur munnen: "Men, åååååååååh. Idiot!"

20.20: Getaway
I huvudet: "Känns väl mindre genomtänkt av mig att stångas med Getaway igen. Gick ju inte så bra för en halvtimme sedan. Men, vad är det de säger? På det igen! Det behövs bara en kula! Men helvete vad svårt jag har att träffa superchargern."

20.40: Addams
I huvudet: "Enkelt. Busenkelt. För enkelt. Ramp-stol-ramp-stol-ramp-stol, bla bla, jag är het."
Ur munnen: "Maskindjävul!!!"

21.00: Avatar

Ur munnen: "Kul! Kul! Skitkul, verkligen! Hur fan kan man göra ett sånt här spel? Helt seriöst?"

21.10: 24
I huvudet: "Jag tycker inte om detta exemplaret. Alls. Det är obehagligt, överjävligt och jag får aldrig till något spel på det. Nä, jag gillar det inte. Likväl står jag här och spelar. Smart drag där, jag är verkligen överbegåvad."
Ur munnen: "Hata flipper. Nu skiter jag fan i detta och går hem. 24 är fan ett idiotspel. Jag ska fan börja spela biljard."

...och på vägen ut ur lokalen slank 10 kronor även in i No Fear. Hur det gick minns jag inget om.

"Jag blev sjukt nervös i finalen, men först då"

2010-12-01T11:16:00.007+01:00

Jag kommer aldrig att komma tvåa i flipper-SM. Och jag kommer absolut inte att komma tvåa i flipper-SM två år i rad. Men en som minsann gjort det är ingen mindre än Per (APB) Holknekt. Vad bättre än att kolla läget med honom, denna dubbla tvåa.

Har du startat en ny tradition, Per?
- Ja, kanske det. Och en fin sån om du frågar mig. Men förra gången blev det 0-2 mot Jörgen i finalen och nu 1-2. Jag börjar skönja svaret på nästa SM. Och det efter det.

Hur resonerade du efter finalen - glädje, missnöje eller bara uttröttad likgiltighet?
- Först jättesur, sen bara jättesur. Väl där vill man vinna och inget annat gäller. Jag hade 1-0 och var säker på att jag hade honom i andra på Creature from the Black Lagoon. Sen vet jag inte om han luck-träffade sig till sina sista knappa segerpoäng på plattorna eller inte, men om det var med flit ska han ha all heder. En heder han kan dela med outlanehäxan som jag minsann tror han tog i säng kvällen innan.

Kommer man till final i SM har man naturligtvis gjort en bra insats och spelat bra i stort sett hela tiden. Per poängterar just detta, att hans lägstanivå var hög under hela turneringen. Men han lyfter även fram en annan sak:
- Jag tycker att min rutin gett mig ett lugn som ger ett psykologiskt övertag i en del matcher.

Men fanns det inga "close calls", där du höll på att ställa till det för dig själv?
- Jag hade lite stolpe in i kvarten, men annars var det rätt övertygande segrar hela vägen med bland annat, tror jag, 3 turnerings-GC´n (Grand Champion, man spelar jäkligt bra med andra ord, red. anm.).

En sak som jag personligen funderar mycket kring i samband med tävlingsflipper är nerverna. Själv lider jag av ganska darriga sådana, och SM-tävlingen var ett klassiskt exempel. Men hur är det egentligen för en spelare av Pers kaliber - är nerverna ens ett problem? Och i så fall, i vilket stadie av tävlingen börjar de göra sig påminda?
- Jag blev sjukt nervös i finalen, men först då. Och då mest av utmattning.
- Jag är 50 år och har en lite mindre bränsletank än kidsen - MCR, Alvar och dom. Men när Alvar kvitterade till 1-1 var jag nog redan besegrad, för där gick jag nog bara på eftervärmen.

En annan fundering som jag har kring tävlingsmomentet är den kring fokusering. Hur pass fokuserad är du under kvalet, jämfört med när det drar ihop sig till slutspel?
- Jag spelar med helt olika upplägg. I finalspelen lutar man sin taktik mot motspelarens prestation. I kvalet spelar man safe och plockar snabba multibollar, med mera, för att passera säker poänggräns. Sen kvittar det mig om jag är 3a eller 43a efter kvalet så länge jag är vidare. Sen måste ju ändå alla besegras.

Om vi ska prata lite allmänt flippersnack. Hur pass mycket spelande blir det nuförtiden?
- Jag spelar mest ensam för att slipa teknik och träna upp coolet (för att avstressa inför tävlingssituationer). Jag spelar inte så mycket utmaningar längre. Jag tror att jag utvecklas mer av att spela ensam på det viset. Annars blir det för mycket volley och då blir det inga guld. Fråga Palle (PAL, red. anm.).

Varför tycker du egentligen om att spela flipper? Vad är din grej?
- Flipper är en skön hand-eye-grej som jag gillar. Jag är inte så såld på alla rulesheets utan gillar mest att känna mig som en bra praktisk spelare, hellre än teoretisk. På det viset kan jag kanske bli en bättre breddspelare, särskilt på okända setups på kända maskiner i tävlingar.

- För övrigt har jag respekt för flipperspelare, det finns något slags motorisk feeling som jag diggar. Jag spelade med en leverantör en gång som visade sig ha sjukt kass feeling. Jag slutade efter det att jobba med honom.

Minns du när du spelade för första gången - eller möjligen vilket flipperspel som "fick dig hooked"?
- Jag var med och packade upp ett new-in-box “Nip-it” redan kring 73 och så. Och då hade jag hållit på några år. Det var mycket ekrar, buckliga myntluckor och ond handsida efter att ha bankat upp pluppen.

Vad skulle du säga kännetecknar ett bra flipperspel?
- Jag gillar spel som är poängrättvisa. Och öppna, inte har dolda poäng. Man ska fatta ett spel rätt enkelt. Lampor, texter och sånt ska markera vad det är och ger.

- Sedan gillar jag spel som inte tar slut, eller i alla fall har långt dit. Simpsons t ex. Jag gillar inte spel där man typ måste ha sett filmen, sånt hör inte till flipper och är trams.

Vilket är då, i dina ögon, det bästa flipperspel som någonsin gjorts?
- Om jag tar hänsyn till alla kategorier jag kan bedöma ett spel efter, Attack From Mars. Långa svepande skott och inga korkade korta returer á la Addams Family eller Cactus Canyon. Enkelt och dynamiskt med att lagom svårt slutmål. Lätt att fatta.

I dagsläget är det bara STERN som gör flipperspel och branschen ses av många som i stort sett död. Vad tror du om framtiden för flipperspel?
- Jag tror vi står mitt i framtiden, det blir nog inte större eller mindre. Möjligtvis kan fler krogar (om lagar gör det enkelt) fatta att det är en skön samlingspunkt att kröka runt och att det fenomenet kan växa lite. Men det är ju tyvärr ingen åskådarsport. En av de få som har färre åskådare i final än i kval liksom.

- Så nja, det blir nog inga flipperkläder eller flippermusik eller nån flipperlivsstil som med skateboard.

2010-11-29T10:53:00.009+01:00

Flipper-SM 2010 är lagt till historien. Vintern har kommit, min egen flipperfrustration är tillbaka, och Avatar känns bara sådär. Då tänkte jag att det var lägligt att stämma av Flipper-SM med SM-generalen själv, Christian (INK) Holmsten.

Christian. Hur skulle du summera årets SM-tävling, både som arrangör och som spelare?

- Som arrangör är jag väldigt nöjd med allas insatser under detta SM vad det gäller arrangemanget. Spelen höll ihop bra och lokalen var riktigt trevlig. Dessutom höll BUD mycket jobb från mig och det kändes i det närmaste som semester jämfört med förra året då jag själv höll i tre-fyra gånger så många uppgifter.

- Som spelare är jag både nöjd och missnöjd. Nöjd över mitt bästa kval- och slutspelsresultat någonsin. Missnöjd över att jag inte pallade trycket och spelade lugnt när jag hade chansen att gå riktigt långt efter att ha slagit ut IFK (eller han slog nog mer ut sig själv om vi ska vara ärliga).

Att det påverkar en som spelare att man är med och arrangerar en tävling är tämligen självklart. Men detta problem är något som Christian är van vid att hantera, eftersom han "ändå har koncentrationsproblem". Fast ibland kan det bli ganska mycket:

- När det är som värst ska man under en slutspelsmatch - MELLAN varje kula - svara på domarfrågor, meka med fallerande spel samt ordna något i datorn åt poänginmatarna. Konstigt nog kan det ändå gå ganska bra...

Har du fått någon feedback efter tävlingen, och i så fall vilken?
- Det vanliga via SFS och diverse deltagare, men det är långt mer "feedback" innan tävlingarna än efteråt.

Finns det något speciellt du är extra nöjd med?

- Jag är nog mest nöjd med att allt flöt på bra trots nytt ställe, en del nytt folk och mestadels spel från operating.

Och vad kunde ha fungerat bättre?
- Det tog många timmar att få ordning på nätverket (problem med dubbla routrar samt WiFi-uppkopplingen) samt att det inte var något schema upplagt för partävlingen. Annars var det nog bara informationen till spelarna som kunde varit lite tydligare. Några förbättringar är också gjorda på scorekort och inmatningsprocessen inför nästa år.

När jag ber Christian lyfta fram något specifikt ögonblick från SM-tävlandet som han minns extra väl nämner han segern över förhandsfavoriten Jörgen (IFK) Holm:
- Då jag darrat mig förbi IFKs 6 miljoner på Circus Voltaire när jag började på 2 miljoner utan någon Ringmaster uppe. Det var lite darrigt. Hade inte velat ta ett avgörande mot honom på Star Trek the Next Generation.

Härnäst för Christians del väntar BPOC (Borås Pinball Open Classic) i februari månad, Sveriges första stora tävling med endast Classic-spel.

- Men annars tänkte jag ta det hyfsat lugnt nästa år och inte lägga ett par hundra timmar på andras tävlingar utan lägga den tiden på familj och egna spel, konstaterar han.

Annars då, var det något speciellt som imponerade på dig?
- Tyvärr finns det inte så mycket tid till att titta på när folk spelar, men det är alltid kul att se matcher mellan duktiga spelare så jag försöker ändå slänga ett öga på dessa när jag springer förbi. Under SM råkade jag fastna vid några av MCRs classic-omgångar och det var väldigt imponerande spel han bjöd på.

Studs, studs, bumper, bumper

2010-11-28T12:58:00.002+01:00

"Hej, jag är Avatar-flippret. Jag tycker om att vara studsig, och jag bjuder gärna på lite bumper-action medan du går och köper något att dricka."

Nej, jag är inte kategoriskt negativ till Avatar. Jag tycker att det verkar ha potential. Problemet är bara att jag får spela det alldeles för kort tid för att lära mig något. Reglerna sägs vara bra, men ännu har jag inte fått läge att prova några regler - ja, förutom att smaska på den stora robot-mojängen, förstås.

Bättre än Iron Man, men mer än så kan jag inte säga just nu.

Tunt med tävling framöver

2010-11-21T07:55:00.004+01:00

Efter urladdningen med Flipper-SM kommer det framöver att bli lite tunt på tävlingsfronten för egen del. Lite tråkigt, kanske, eftersom jag känner mig ganska taggad att just tävla mer.

Å andra sidan brukar Stockholm Pinball-tävlingarna ändå bara sluta i frustration och dålig placering, så för att bibehålla min entusiasm kanske detta tävlingsfria tillstånd är att rekommendera.

Befann mig på ett par hundra meters avstånd från Heron City igår, och var lätt frustrerad över att inte ha möjligheten att svänga in och bekanta mig lite mer med Avatar, som finns även där. Men, men, det kommer kanske i nästa vecka - siktar på att smita ner på Söderbiljarden före eller efter träningen. Om det blir någon.

Avatar?

2010-11-18T12:49:00.003+01:00

Förväntar ni er ett omdömde kring nya Avatar-flippret? Då får ni vänta. Undertecknad provade visserligen på det igår, men efter 12.94 sekunder var spelandet över och näste man var i tur.

Men ljudet verkade ju bra i varje fall.

Avatar-premiär

2010-11-17T10:37:00.002+01:00

Idag blir det premiär för Avatar, STERNs nya flipper, här i Stockholm. En liten set the highscore-tävling kommer att äga rum på Söderbiljarden, så risken är att man bara får spela spelet en gång. Men det ska bli intressant.

Omdömena på internet har varit försiktigt positiva, och folk förväntar sig generellt sett ett betydligt bättre spel än Iron Man. Nya spel är alltid (nåja) kul, så det blir med andra ord säkert en mycket gemytlig upplevelse. Rapport ber jag att få återkomma med!

Flipper-SM, del 2

2010-11-16T08:00:00.005+01:00

Med mycket skön och avslappnat kontinental känsla i kroppen tog jag mig efter mainkvalet an Classics. Nu ska jag poängtera att jag var tämligen övertygad om att jag skulle komma sist i Classics-kvalet, eftersom jag är helt värdelös på just Classics. Men icke.

Många avvisar just Classics som meningslöst eller inte på allvar, och jag måste ju erkänna att jag spelade spelen med helt annan inställning än i main. Det var mer kul och lek än allvar, och med mitt ganska lyckade mainkval i ryggen var det ännu mer "fun and games". Så, att spela Mata Hari, Harlem Globetrotters on tour och Black Knight kändes faktiskt bara som roligt flipperspelande.

Det gick väldigt bra på Harlem och hyggligt på övriga två spel. Länge trodde jag att jag skulle gå till dubbla slutspel, men icke. Det vore helt enkelt lite för bra för en slaskare som jag, så nu fick jag nöja mig med main. Det blev en 41:a plats i Classics, men vad gör väl det. Classics är charmigt, eftersom det är ett helt annat temperament än main, och det tilltalar mig.

Mina tankar var förstås på söndagens slutspel. Jag förbannade dessutom det faktum att jag inte skulle få någon sovmorgon. Livet är orättvist. Kanske inte lika mycket för mig som för de hemlösa i Bangladesh, men ändå.

Slutspel.
Med skånska nerver och en dålig natts sömn är man inte så kaxig. När man ser att man ska spela Fish Tales, Circus Voltaire och World Cup Soccer är man inte heller så kaxig. Efter några minuters desperat taktiksnack kring spelen var det dags. KW stod för motståndet, och om jag var ett nervdaller var han något lugnare (men ändå nervös). Eftersom KW fumlade lite på Fish Tales blev det egentligen inte spännande i den matchen. Jag kände optimismen flöda, jag kände att avancemanget var nära, jag kände...ja, inte fan vet jag - men skönt var det.

Circus Voltaire, då. Och genast var den goda känslan borta. KW spelade bättre, men visade fortfarande nerver, och själv darrade jag ordentligt. Så pass ordentligt att jag missade en ballsave när jag lockat fram ringmaster nummer två. Ridå. KW bör dock nämnas som grymt sportslig som försökte få mig att hinna rädda, men icke.

Det bar vidare till avgörande match på World Cup soccer, och min optimism började komma åter. WCS är ett spel som jag brukar kunna leverera på (För guds skull, jag har besegrat både JOE och MCR på det, bara en sådan sak!!!). Jag spelade hyggligt med tanke på nerverna, men skillnaden var att KW spelade riktigt bra, fick till skotten och helt enkelt visade var skåpet skulle stå. Jag slutade på 350M, han slutade på 750M och därmed var sagan all för denna gång.

Efter en förlust är man aldrig glad, men jag kunde samtidigt känna mig nöjd med min insats (förutom den missade ballsaven!) och åka hem i harmoni.

På vägen hem stannade mitt sällskap (PER, MOJ och TEZ) vid Godisflyget i Skånes Fagerhult och tog turistbilder samt fyndade billigt lösgodis. Det var poetiskt, vackert och i all sanning, ett ögonblick att minnas - en värdig avslutning på en bra helg.

För övrigt var det glädjande att Classics-MCR tog guld i just Classics (överraskande? nej), att arrangemanget kändes smidigt och att få träffa alla likasinnade flippergalningar.

Flipper-SM, del 1

2010-11-15T10:31:00.004+01:00

Så var det avklarat, mitt första Flipper-SM. Det känns bra, skönt, kul och som en ganska stor milstolpe i mitt flipperspelande. Det är drygt två år sedan jag började spela flipperspel, så det kändes bra att kunna testa flipperförmågan i det sammanhanget.

Känsla innan tävling? Spänd förväntan, mild ångest. Medvetenhet om mina begränsningar och om att allt beror på om jag har en bra eller dålig dag. Dålig dag, och jag hoppades att inte komma sist. Bra dag, och jag siktade på topp-100. Blygsamt, men realistiskt.

Inför kvalspelet i main blev inte direkt nervositeten mindre. MCR och TEZ delgav mig min spellista, samtidigt som MCR poängterade att han skulle flytta sig lite, med hänsyn till mitt potentiella vredesutbrott.

Spelen? Champion Pub, Star Trek, Indy500 och Monster Bash. Champion Pub hade jag spelat en gång, och den gången blev jag rejält förnedrad. Star Trek hade jag spelat en handfull gånger (med blandad framgång), Indy500 ett par gånger men Monster Bash väldigt mycket. Utgångsläget? Något tveksamt. Psykisk status? Ohälsa.

Classics funderade jag inte ens på i detta läge (men jag skulle kvala på Mata Hari, Harlem Globetrotters och Black Knight).

Så till kvalet. Jag kände mig avslappnad som en skäggig snubbe i den amerikanska säkerhetskontrollen när jag insåg att det var dags att leverera.

Spel 1, Champion Pub: Spelar ensam. Ändå en ångestfylld första omgång, där jag kände på spelet lite. Hade fått lite tips från MCR om att starta fighter, men denna taktik fungerade inte för mig, förmodligen för att jag siktar som en kratta. Landade på 6 miljoner och mådde dåligt. Skånsk ångest. Omgång 2, lätt panik och en tanke om att satsa på multiball istället. Det gick bättre, hyggligt, men inte bra. Landar på ca 20M och inser ändå med lättnad att det är en score som inte kommer att placera mig sist. Andas ut.

Spel 2, Monster Bash: Skönt med ett spel som jag är bekant med. Spelar med TEZ, som jag spelat många, många MB-omgångar tillsammans med. Känner direkt flytet, tycker exemplaret är skönt och snabbt. Drar in 40M första omgången, dock inte nöjd. Omgång 2: mer avslappnad, mer flyt, hygglig multi med två modes aktiva; 62M gav en topp-tre placering på spelet och en sjukt stor lättnad i sinnet. Nu visste jag att det var svåra uppgifter kvar.

Spel 3, Star Trek Next Generation: Spelar med MB. Riktigt dålig första omgång för båda, men mest för mig. Missar gratislocken, missar högra loopen, missar det mesta. Studsar hit och dit och är bara allmänt dålig. 70M. Pressad känsla inför andra omgången, där jag dock hittar flytet ganska snabbt. Multi med några jackpots, och landar på cirka 500M. Det räcker till en hyfsat bra placering.

Spel 4, spelar med MCR på det spel jag hade mest ångest för, Indy500: Ett notoriskt elakt, snabbt och fullständigt skoningslöst exemplar. Svettningar längs ryggrade, värdelös första omgång utan ett enda träffat skott. Panikslagna två första kulor på omgång 2 innan jag, som tur är, hittar tre skott i rad och ändå landar på mycket, mycket modesta 85 miljoner. (Eller som IFK sade efteråt: "85? Miljoner??? På tre kulor???") Säker på jumboplats, men nöjd när jag inser att fler än jag haft feta problem med just detta exemplar.

22:a plats efter min kvalomgång och därefter otålig väntan hela kvällen för att se vilken slutplacering det blev i kvalet. 47. Jag hade alltså gått till slutspel, och kunde känna mig nöjd, riktigt nöjd.

En liten lista

2010-10-30T08:12:00.004+02:00

Jag tänkte att det kunde vara läge med en liten lista. Listor är kul, åtminstone för oss som är besatta av att hela vårt liv ska kunna åskådliggöras via olika listor.

Då tänkte jag lista - vilka är de roligaste flipperspelen just nu? Här kommer svaren!

1. Creature from the black lagoon
Motivering: Jag är rätt värdelös på det, men har börjat se charmen! Det är ett väldigt bra spel att träna sitt sikte på, för om man missar är det i stort sett kört. Jag behöver öva mycket...

2. Spider Man
Motivering: Mja, jag har alltid varit svag för superhjältar, och tycker det är kul att nöta på SpiderMan när läge ges. Ett spel med bra flyt, där det är kul att bara stå och köra runt kulan, så att säga.

3. Getaway
Motivering: Snabbt, svårt och rätt så elakt. Men jäkligt kul! Ett spel som många flipperrävar bemästrar, medan jag själv stångar mig blodig. Men en utmaning är kul att få - och Getaway bjuder mig en rejäl sådan!

4. Theater of Magic
Motivering: De flesta kanske gäspar, men jag har ända sedan jag började spela flipper härom året haft en svaghet för just ToM. Kanske är det fortfarande så för att jag ändå inte får läge att spela det speciellt ofta alls.

5. 24
Motivering: Egentligen är 24 ingen höjdare, det känns obalanserat (för många skott till höger) och studsigt. Men jag har fastnat vid det, och kämpar på. Någonting, jag vet inte vad, får mig jämt att återvända till 24. Fast det är inte det fullständigt usla "soundtracket", i varje fall.

Bubblare: Attack from Mars (alltid), Revenge from Mars, PartyZone, Cactus canyon, Funhouse och JunkYard (en skräll!).

Lord of the Rings vann

2010-10-26T14:44:00.003+02:00

Bloggens senaste omröstning ("Bästa STERN-spelet?") resulterade i föga imponerande 29 röster. Inte helt överraskande visade sig Lord of the Rings (41%) dra det längsta strået i omröstningen, tätt före Spider Man (31%).

Att dessa två spel totaldominerade övriga nominerade STERN-titlar var inte direkt överraskande. På tredje plats återfanns Batman med 13% (4) av rösterna.

Själv röstade jag just på Spider Man. Kanske gjorde jag det i ren protest mot de avancerade reglerna i LOTR. Avancerade för en spelare av min kaliber, som aldrig kommer att komma till Valinor, det vill säga. Jag gillar båda spelen, ungefär lika mycket.

Mentala noteringar

2010-10-25T15:56:00.003+02:00

Jag har ett par mentala noteringar till mig själv inför SM i Malmö.

1. Bli inte förbannad om du blir lottad på Road Show, The Shadow eller Circus Voltaire.
2. Försök att sikta.
3. Om sikte ej fungerar, försök att se cool ut när kulan rinner.

Dessutom har jag tänkt att jag skulle öva in lite sköna repliker att dra när någon frågar hur det gick.

"Sådär, jag tänkte utmana mig själv genom att låta de två första kulorna rinna och sen skärpa mig på tredjekulan. Men så var ju vänsterloopen helt idiotisk, så den matade liksom högra outlane helt skoningslöst. Lite synd."

eller kanske

"Jodå, bra. Fast jag fattade inte att huvudtävlingen inte avgjordes i enhandsflipper. Så det var ju lite trist. Men jag fick ju i varje fall 500 miljoner på Attack from Mars."

Tilt: The battle to save pinball

2010-10-21T13:46:00.004+02:00

Nu har jag sett Tilt: The battle to save pinball. Historien om hur Williams kämpade mot konkursen och tyckte att Pinball 2000 skulle rädda dem.

Allt hopp stod till Revenge from Mars, som rent försäljningsmässigt blev en succé (men som väl i stort sett delade flippervärlden i två läger). Fast med nyutvecklingen följde andra problem, och när sedan Star Wars Episode 1 dök upp, och var som det var, så var väl sista spiken i kistan redan slagen.

Hur som helst en mycket sevärd och intressant dokumentär. För mig, med ganska dålig koll på flipperhistoria, så klart också intressant att få lite mer kunskap där.

Uppladdning

2010-10-18T11:13:00.002+02:00

Så, hur laddar man bäst upp inför SM, då? Genom att spela så mycket flipper som möjligt? Eller, som jag gör, genom att i stort sett inte spela alls?

Nu tror jag inte att det kommer att påverka mitt spelande nämnvärt om jag skulle råka spela dygnet runt fram till SM; mina hinder är flera - men dåliga nerver är väl det största hindret från att jag ska göra en hygglig tävling. Min insats kommer att vara avhängig av om jag kan bemästra nerverna eller inte. Kan jag det, så kommer jag vara nöjd. Kan jag inte det, ja då vet jag ändå hur det kommer att gå.

Min teori är, att om jag skriver öppet om mina svaga nerver, så bearbetar jag problemen. För det sägs ju att första steget mot att bli fri från något är vetskap och erkännande. Om jag erkänner att jag har dåliga nerver så har jag ju lagt problemet på bordet. Och då borde det vara lite enklare att lösa. Eller?

Vet att många har problem med tävlingsnerver, men har ni några knep annars?

Anmäld till SM

2010-10-15T19:13:00.003+02:00

Jaha, då var man anmäld till flipper-SM i Malmö. Första gången man är med, och som flipper-rookie så är väl allt annat än en jumboplacering en framgång.

Det är svårt att veta hur man ska resonera kring SM. Alltså, ska man ens hoppas på att man kommer att spela bra? Med vetskapen om hur jag brukar spela på tävling så ställer jag mig tveksam. Jag har klassiskt dåliga tävlingsnerver: så fort det handlar om tävling eller utmaning så rasar mitt flipperspelande ner till mycket djupa formsvackor. Men det är så klart något man får öva bort.

Därför passar det bra att åka till Malmö. Det blir, om inget annat, en erfarenhet. Men sedan hoppas jag också få spela lite hyggliga spel, och inte ha otur i lottningen. Är inte sugen på att få lira exempelvis Johnny Mnemonic, Judge Dredd eller Demolition man. Inget fel på spelen, kanske, men det är typiskt vanliga spel som jag i stort sett inte spelat över huvud taget.

Om jag fått välja spel skulle jag gärna inkludera något/några av följande: World Cup Soccer, Indiana Jones 4 (inte kul, men spelat mycket), Spider Man, Batman, NBA Fastbreak, Bram Stokers Dracula, Junkyard, Pirates of the Caribbean eller Monster Bash. Samtliga är spel som jag spelat en del, och som jag skulle kunna spela hyggligt på. Med lite flyt kanske några av dem är med på tävlingen, åtminstone.

Vilka skulle du gärna råka få spela?

"Jag har ganska lågt ställda förväntningar"

2010-10-14T08:00:00.003+02:00

Till helgen är det dags för EPC 2010 (EM i flipper). Arrangemanget äger rum utanför Zürich i Schweiz, och ett antal svenska spelare åker ner med siktet inställt på guld, både individuellt och i lag-EM. Regerande mästare i main-klassen är holländaren Paul Jongma, men frågan är om han regerar även efter kommande helg.

En av de svenska spelare som åker ner är Mats (MCR) Runsten. Hans förhoppningar inför tävlingen är tämligen lågt ställda - mycket tack vare, eller på grund av, kvalsystemet i tävlingen. Ett system som, om bloggen förstår det rätt, är i hög grad tidspressat.
- Jag gillar inte att känna mig stressad när jag spelar. Och deras system injicerar 100% ren stress och en försvarlig dos orättvisa, konstaterar Mats, som visat bra form den sista tiden.

- Skulle man väl trassla sig vidare till slutspelen så ser de i varje fall normala ut. Och eftersom jag spelat rätt bra de sista helgerna så känns det som jag i så fall skulle kunna gå hyfsat långt.

Och om inte du vinner, vilka ska man se upp med då?
- Jörgen (Holm) och Jorian (Engelbrektsson), förstås. Paul Jongma är ruggigt duktig och Taco Wouters har lirat bra det senaste året. Även Roy Wils från Holland har en hög nivå. IFPA-världsmästaren Acciari vet jag inte riktigt hur bra han är, men han går säkert långt. Av hemmaspelarna tycker jag att Michael Trepp har bäst chans. Har var i slutspel i PAPA nu i somras och går ofta långt i mindre tävlingar.

Om vi snackar lineup av spel. Vad tycker du om spelen som är med?
- Den ser helt okay ut. Jag gillar lite för oss svenskar ovanliga tävlingsspel. Till exempel High Speed, Taxi och Earthshaker. Det är bara med ett STERN-spel, Monopoly, och det är inte det roligaste, direkt. Medieval Madness slipper jag gärna, av någon anledning underpresterar jag alltid på det i tävling.

Väljer man att kolla på lagtävlingen så ser det svenska laget väldigt starkt ut. Bäddar det för svensk dominans, månne?
- Spelar alla på sin normala förmåga ska vi gå till finalen, i alla fall. Vi har det på pappret (enligt världsrankingen) näst bästa lag vi kan få ihop och är toppseedade i tävlingen.

Bloggen ber att få återkomma med eventuella seger- eller förlorarintervjuer under nästa vecka, men tror stenhårt på flertalet svenska medaljer.

Reflexer och ett välpolerat JunkYard

2010-10-13T11:05:00.004+02:00

Under gårdagen spelade jag Junkyard. Nu vet jag att många av er suckar tungt, medan andra kanske känner en viss värme sprida sig inombords. Junkyard är, inte helt olikt Iron Man, ett spel som väcker känslor - och som kräver snabba reflexer.

Jag har inte spelat Junkyard så mycket förut, faktiskt. Det brukade stå ett ex på Willis när de hade flipperspel, men det var ett tag sedan nu. Därför var jag glad över att få nöta lite på spelet igår (det kanske man blir när man, som REC säger "inte har spelat det 60,000 gånger"). Och jag lärde mig en hel del - faktum är att det gick hyggligt!

Just fenomenet "att det gick hyggligt" i kombination med just Junkyard hör ju inte till vanligheterna. Jag låg ganska stabilt mellan 18-28 miljoner i score när jag väl fått upp farten, och för mig är det bra - för det innebär hyggliga bolltider och mycket flipperträning, helt enkelt. Jag passade på att lära mig lite av reglerna (man lär sig lätt när någon står och skriker i ens öra - tack, Mice) och det kan enbart vara av godo.

Så. Därför ska jag erkänna att jag finner Junkyard något mer charmigt nu jämfört med innan - då jag bara såg det som ett elakt, sadistiskt och högst labilt spel.

Revenge from Mars

2010-10-09T08:00:00.000+02:00

Vi flipperspelare lever alla i någon slags förhållande med Attack from Mars. Ett grymt spel, på många sätt och vis, som vi med jämna mellanrum låter oss förnedras av.

Revenge from Mars, å andra sidan, är ett inte alls lika uppskattat spel. Personligen har jag alltid (i två år) tyckt att det varit ett eländigt skitspel som är helt oöverskådligt - men nu har jag svängt. Det är ju så förbannat snyggt! Belysningen, typsnitten, ljuden, ja... det mesta. Okay, det är väl fortfarande inte det mest briljanta spelet att stå och nöta på, men jag måste säga att jag verkligen underskattat RFM.

Vad tycker du om RFM? Underbart? För jävla värdelöst? Skriv gärna en kommentar!

Pinball classics: The Williams collection

2010-10-08T08:00:00.001+02:00

Jag köpte nyligen The Williams Collection till min PS3. Flipperspel på konsol, alltså, en företeelse som inte är den mest realistiska i världen, men som kan skänka lite tröst de många kvällar man faktiskt inte kommer iväg för att spela flipper.

För mig, som är ny i gamet, är det alltid bra att kunna "spela" lite olika spel, för att på så sätt lära mig reglerna. Inget är ju mer smärtsamt på tävling, exempelvis, än när man står och blir förnedrad på ett spel som man inte vet vad man ska göra på (ja, förutom att skjuta där det blinkar, förstås!). Däremot är ju konsolspelande av flipper inte det minsta likt spelupplevelsen på ett riktigt flipperspel, även om just The Williams Collection ändå får sägas vara hyggligt (jag jämför främst med Visual Pinball).

Spelet bjuder hur som helst på ett gäng spel. Medieval Madness, Gorgar, Pinbot, Taxi, Space Shuttle, Tales of the Arabian Nights, Funhouse, No good Gofers, och några till. Om jag vore spelrecensent på TV skulle jag säga: "En bra julklapp till den flippergalne, jag ger det fyra stolar i betyg. Men, ljudet på Space Shuttle kan driva den bäste till vansinne!".

Hieronymus och SM-dilemmat

2010-10-07T08:00:00.000+02:00

Flipper-SM är ju på tapeten (Klicka här för information) och det grämer mig att jag förmodligen inte kan vara med. Malmö står som värd, och med min skånska bakgrund kanske det kunde ha räknats som halv hemmaplan. Vi vet alla att luften är lite annorlunda på sydliga breddgrader.

Nu vill det sig dock så pass illa som att SM-deltagande från min sida ser svårt, om inte omöjligt, ut. Men jag vägrar att ge upp hoppet. Det vore sjukt kul att vara med, lite utav en "se och lära"-grej, med bonusen att det skulle vara trevligt sällskap. Även i en skitstad som Malmö.

Iron Man och hatkärleken

2010-10-06T08:00:00.000+02:00

STERNs Iron Man är ett spel man kan beskriva på flera sätt:

Magnetiskt.
Frustrerande.
Värdelöst.
Fascinerande.
Utmanande.

Själv lutar jag åt att tycka att spelet är "magnetiskt fascinerande", för även om jag gång på gång svär över magneter och slumpmässiga magnetreturer, så befinner jag mig ändå vid spelet bara en stund senare. En del spel har just denna egenskap. Du hatar dem, men du... liksom...dras till dem ändå.

Det jag gillar med Iron Man är att spelet är riktigt snyggt. Och tja, förpackningen kan ju göra en mer förlåtande till vissa andra skavanker, om man säger så. Musiken och ljudeffekterna är också mastiga och bra, men huruvida det är ett faktum eller bara något som jag tror eftersom jag ofta spelar Iron Man i samband med att jag också lirar 24, låter jag vara osagt.

Hur resonerar ni? Hat? Kärlek? Eller bara ren och skär Ankibagger-vrede över magneterna?

Theater of Magic: En alternativ strategi

2010-10-05T12:54:00.005+02:00

När man diskuterat strategier för Theater of Magic med folk, så får man ofta bara svaret: "Vänsterloop". Men om man vill vara lite djärv kan man anamma vad jag kallar Hieronymus Alternativa TOM-strategi. Den ser ut lite som så här:

Kula 1: Välj start illusion på skillshot. Missa trunken, få en okontrollerad retur som du volleyslaskar upp i någon av ramperna till höger om nämnda trunk. Nästa gång kulan kommer till valfri flipper, sikta på vänster loop, men träffa captive ball. Parera slingshot-studs genom att helt oprovocerat stöta spelet uppåt, varpå kulan går slingshot, väggstuds, sdtm.

Kula 2: Välj start illusion på skillshot. Missa trunken, sikta på ramperna men få en halvträff och lyckas aktivera Secret lock. Gott så. Ta ner kulan, fokusera på de enkla skotten för att börja locka kulor för multibollen. Sikta. Träffa trunkens kant, så att kulan vallas mot captive ball och via denna sdtm.

Kula 3: Var så irriterad att du inte ens väljer ett medvetet skillshot. Kulan kommer till höger flipp, slaska den "mot lockramperna, typ" och lyckas låsa en kula. Gör samma sak en gång till. Nu ska du starta multibollen. Välj då, helt utan anledning, att sikta på vänster loop. Missa nämnda loop, slaska sedan två gånger i valfri stolpe. Välj en outlane och svordom.

Överge spelet med ett frustrerat stön och inse att det är dags att börja lära sig sikta.

Lev ett mer aktivt flipperliv

2010-10-05T08:00:00.000+02:00

Det har gått ett par månader sedan jag skrev här sist; jag hamnade i en flippersvacka, men har tagit mig ur den igen. Problemet var väl mest att jag glömde bort att jag hade en blogg under tiden. Lätt hänt.

Flippersvackan, ja. Man hamnar lätt i sådana när man inser att det skiljer otroligt mycket mellan en själv och (nästan) alla andra man spelar mot. Det är lätt att tappa lusten, men svackan varade väl egentligen bara i ett par veckor, sedan återficks suget efter att spela.

För.
Jag är ju egentligen fullt på det klara att mitt flipperspelande inte är beroende av att jag ska vara si eller så duktig jämfört med någon annan - utan att jag spelar för att det är kul, och för att känna att jag utvecklar åtminstone lite större flipperspelskicklighet (?!) allt eftersom jag spelar. Däremot är det ju tyvärr ett mänskligt drag att alltid jämföra sig med andra, och som medlem i Stockholm Pinball är väl inte det alltid av godo, om man säger så.

Det har inte blivit så mycket tävlingar för mig den sista tiden, heller. Det är svårt att få till tiden om helgerna, med familj och annat, inte helt lätt att bara försvinna under en hel dag. Men ibland funkar det, och då gäller det att uppskatta det!

Nog sagt om flippersvackor. Min uppmaning är: Lev ett mer aktivt flipperliv. Det är ju kul!

Överhängande konkursrisk

2010-08-09T07:13:00.002+02:00

Denna blogg lider av en överhängande konkursrisk, måste jag erkänna. I takt med att flipperspelandet blir allt mer oorganiserat för min del, blir även bloggandet det.

Men vi får väl se. Kanske händer det något framöver. Kanske blir spelandet frekvent igen och därför också bloggandet. Ingen vet!

"Mats snodde min ballsave"

2010-07-24T09:38:00.002+02:00

Fredag. Flipper-VM på Söderbiljarden. Något färre antal deltagare än sedvanligt, men likväl en atmosfär av förväntan, rivalitet och glädje i (den ovanligt hyggliga) luften.

Själv begav jag mig till källaren med ganska optimistiskt sinnelag. Jag kände att jag var het. Att jag var på gång. Att "ikväll kanske det händer". Sedan kom gruppindelningen och jag hamnade med JOE, MCR och SVE. Ridå.

Att jag skulle hamna med MCR och SVE var egentligen ingen chock, eftersom jag brukar göra det på VM. Men med JOE som added bonus, kändes uppförsbacken rätt så brant. Det enda ljuset i tunneln var att jag slapp både Dr Who och Getaway. Men å andra sidan skulle jag få spela Creature.

Turligt nog tog jag en klassisk slink-vinst mot JOE på World Cup Soccer och slutade tvåa. Men sedan blev det inte så mycket mer att le åt. Visserligen spelade jag hyggligt rent tekniskt på Creature, men i gengäld riktigt risigt på Attack from Mars och Dracula. Och Addams - det gick riktigt, riktigt illa. Det är tydligt att jag fortfarande är en humörspelare som är kraftigt beroende av lite medvind eller åtminstone en gnutta hopp. Jag är inte som Mats, som kan få 50,000 på förstakulan på Addams och sedan rycka på axlarna och turnera huset på andrakulan.

Vår grupp var, kanske inte helt oväntat, en kamp mellan JOE och MCR. Svante och jag slogs om tredjeplatsen, och även om Svante psykade mig med sitt återkommande "Ja, jag ligger ju åtminstone före Hieronymus!" så slank jag förbi även honom. Svante har dock siktet inställd på seger i nästa VM. Allt enligt traditionen.

VM-segrare blev dock varken JOE eller MCR, utan P.Lindberg. Det gratulerar vi honom till!

Noterat under kvällen:
- Darkhelmut går numera under namnet "Mr. Slamtilt". Han var inte helt nöjd med Getaway-spelandet (eller möjligen spelet).

- "Mats snodde min ballsave!", "Mats snodde min ballsave!", hörde man som i ett eko från Svante efter omgången på Attack from Mars, där Svantes ballsave på tredjekulan helt enkelt...försvann.

- MCR gjorde en piruett på Attack from Mars. Snyggt.

- Jag hade en teori före tävlingen att det skulle hjälpa att dricka enbart whisky. Den teorin höll inte. Å andra sidan hjälpte det inte Replicant att vara nykter, heller.

- JOE beklagade sig över utebliven världsklass i sitt lirande på Dracula. Jag tröstade honom med att det kan vara berikande att spela på min nivå ibland. Det köpte han inte.

Avatar

2010-07-21T07:09:00.003+02:00

Det är tydligen Avatar som är STERNs nästa flippertitel. Fair enough. En stor film, en film som förmodligen får uppföljare, och kanske kan det bli ett schysst tema.

Oroande är väl om det kommer att finnas stora robotar eller annat att smaska kulan på, a'la Iron Man. Men det återstår att se. För mig känns det helt okay.

På fredagens flipper-VM har jag två önskemål. Jag vill slippa spela Dr.Who. Och jag vill även slippa spela Creature. Jag hoppas att åtminstone ett av dessa önskemål infrias.

Att besegra Mars

2010-07-19T06:53:00.006+02:00

Det går sakta men säkert framåt med flipperspelandet och det har blivit ett par kvällar i veckan med spel den sista tiden - det är jag inte bortskämd med.

I helgen spelade jag Attack from Mars, och efter en lång tid med stiltje på det spelet gick det riktigt bra. Jag besegrade Mars för första gången, men fick inte till någon Rule the universe, eftersom jag inte lyckades plocka superskillshot på multibollen. Surt, sa räven. Mitt highscore putsades åtminstone till dryga 19 miljarder. Fortfarande blygsamt, men för mig absolut ett tecken på att något händer.

Känner också att jag börjar bli bekväm med en spelstrategi på Dracula. Visst, det är ganska basic, men jag har inte riktigt tagit till mig strategin på det förut. Nu hoppas jag bara att Creature kanske är härnäst...

På fredag är det flipper-VM på Söderbiljarden. En rolig tävling, där jag inte förväntar mig någon framgång alls. Däremot kommer det givetvis att bli precis lika kul som vanligt.

Ett skepp som inte registrerar

2010-07-15T07:00:00.000+02:00

När jag nyligen var nere i Helsingborg blev det en hel del nötande av Pirates of the Caribbean, ett spel som väl inte direkt bjuder på jättemycket variation och glädje men som ändå är spelbart. Att stå och nöta är ganska givande, men tröttsamt för hjärnan.

Lyckades lista ut ganska bra vad spelet går ut på, och hur man ska spela det - men blev mycket irriterad då piratskeppet inte registrerade skott/träffar när man slogs mot Davy Jones. Inga träffar = Ingen four winds multiball. Frustrerande! 193 miljoner blev i varje fall min toppnotering och det är jag nöjd med.

Det var annars glädjande att det fanns ett spelbart flipperspel hemma i Helsingborg. Det brukar nämligen vara mycket bristfälligt på just den fronten - och att en stad med över 100,000 invånare bara har ett utställt flipperspel av god kvalitet (möjligen två) är väl tyvärr ett tecken på flipperspelens långsamma död.

Pirates i Helsingborg

2010-07-01T08:39:00.001+02:00

Jag är hemma i Skåne och Helsingborg på besök. Det brukar vara otroligt dåligt med flipperspel här, och så är det även nu.

Dock så har Laserdome införskaffat ett Pirates of the Caribbean. Inte favoritspelet nummer ett, direkt, men ändå fullt spelbart. Gott skick är det i också.

Hann bara med ett par omgångar på maskinen, med 99 miljoner som bästa notering. Svor mig förbannad över Davy Jones, som jag inte lyckades ta kål på. Det var något större på gång - men så gynnas jag också av snälla outlanes. När man spelar i Stockholm är man van vid mycket elaka (och breda) outlanes. Skönt med omväxling. Lite spel för pengarna, så att säga.

Glåpord mot Iron Man

2010-06-23T19:00:00.001+02:00

På Söders Hjärta igår kunde man, om man lyssnade noga (eller nej, det behövde inte vara noga), höra en hel del glåpord mot Iron Man. Främst riktade sig glåporden mot spelets många magneter, vilka frammanar mycket ilska och frustration. Och penningförluster.

Men, som den gode MCR sade:
- Jag känner ändå en märklig attraktion till spelet. Det är liksom skönt att få stryk ibland.

Själv spenderade jag kvällen med att spela 24 och Batman. Med blandade resultat, får man väl säga. Jag märker en viss höjning av "högstanivån" i mitt spelande. Men lägstanivån är fortfarande pinsamt låg.

Skriva

2010-06-21T11:10:00.002+02:00

Jag ska skriva något till Flipperboken. Det blir nog bra.

Och så är jag väldigt spelsugen, som vanligt. Det är en period nu, där det blir svårt att få till speltid. Men förhoppningsvis blir det en kväll denna vecka, skulle gissa imorgon tisdag.

Har hört att Theather of Magic på Södra biljardhallen nu är lagat och alltså i fint skick. Bra där!

Jag måste laga min kraschade dator snart. Det börjar bli irriterande att köra på backupdatorn här hemma. Men jag är pank. Inte kul.

"Jag är en E X T R E M T dålig förlorare"

2010-06-18T09:20:00.002+02:00

När senaste VM i flipper (IFPA 7) gick av stapeln i storstaden Cokato i Minnesota blev det italiensk seger. Bästa svensk blev Jörgen (IFK) Holm, på Stockholm Pinball också känd under namnet Ankibagger. Det blev en fjärdeplats för Jörgen och om det inte varit läge för en intervju förut så är det läge nu.

Hej Jörgen. Du är en av de där typerna som är sjukt bra på att spela flipper. Jag är lite avis. Hur har du blivit så bra?
- Jag spelade galet mycket när jag var mellan 12-16, tror nästan jag fick min post till ett ställe jag hängde på i Göteborg. Efter det blev det mest ströspelande när man såg ett flipper på krogen eller någon biljardhall. Efter ett uppehåll på ca 15 år så såg jag att det fanns en flippersekt i Stockholm och jag var fast i flipperträsket igen. Men summan av kardemumman är mycket träning.

Minns du när du spelade flipperspel för första gången och vilket spel det var?
- Det första kommer jag nog inte ihåg. Jag kan inte ha varit mer än 10-11 år när jag tjuvåkte spårvagnen ner till city och hittade en flipperhall. Rena himmelriket.

- Mitt första spel som jag föll för var Playboy. Det stod en snubbe och totalägde spelet, och min stora önskan var att bli minst lika bra som honom. 5 knack (frispel) på förstakulan blev ganska snart ren rutin. På den tiden, nu pratar vi Hedenhös, fanns det ju en hel del stora spelhallar i Stockholm och Göteborg, så utbudet var fantastiskt och spelen på den tiden var nästan alltid i toppskick.

Vad, enligt dig, kännetecknar en duktig flipperspelare?
- Att ha bollkänsla förenklar en hel del. Att man inte förivrar sig utan spelar lugnt, detta kommer oftast av sig själv efter ett tag. Psyket är också oerhört viktigt, det kan ju som den gamla klychan heter "Det räcker med en bra boll", sen är det ju skit samma om det är boll 1 eller boll 3.

Och vad kännetecknar då ett bra flipperspel?
- Variation, finns det något tråkigare än ett enskottsspel a' la Star wars? Gärna jämn poängssättning mellan modes, multibollar, etc, över lag, så att det inte finns något skott/final som ger 8263821631 x mer än allt annat. Till exempel Johnny Mnemonic. Bra spel både som ströspel och tävlingsspel enligt mig är Dirty Harry, The Addams Family och Spiderman.

På tal om spel så verkar alla älska Attack from Mars. Det är fullt förståeligt. Men vilket spel älskar du?
- Attack from Mars är ju ett fantastiskt spel. Den som kan spela får sitt lystmäte genom att det är ett otroligt flow i spelet. Bra multibollar, bra finalmode. Den som kanske precis har hittat till flippervärlden tycker det är otroligt kul att få slaska på skeppet med feta animationer på displayen. Ljudet är bra. Hmm, detta svarade nog på din fråga?

För att kunna älska måste man också kunna hata, det säger åtminstone rätt många fotbollshuliganer. Själv har jag jävligt svårt för Malmö FF i fotboll och sen hatar jag de flesta flipperspel som jag är värdelös på - det blir mycket hat, kan jag säga. Jag gissar att du känner stark ovilja gentemot Malmö FF även du (det borde alla göra), men vilka, om några, flipperspel får dig att vilja kräkas?
- Det finns nog inte något spel som jag hatar. Dock finns det spel som jag mindre gärna tävlar på. Det är spel som man kan få antingen 2 miljoner eller ett par miljarder och inget av dom är direkt förvånande.

- Till exempel i senaste månadsfinalen så fick Mats (Runsten, red. anm.) 5M på Fish Tales och jag slaktade honom på 10M. "Ok" tänkte folk och vi gick vidare till nästa. Hade jag vunnit med 1,3B mott 980M så hade folk också tänkt, "Ok, vi går vidare till nästa."

- Sista scenariot är att jag får 1,3B och Mats får 5M. "Jösses vilken sopa, att han ens orkar släpa sig hit och förnedra sig" skulle nog folk tänka i det fallet. I denna kategori ingår Fish Tales, Bram Stokers Dracula, Tales of the Arabian Nights och JunkYard.

Det pratas annars mycket om STERNs nya spel Iron Man. Har du hunnit provspela det något?
- Jag testade det lite under IFPA. Kan inte säga att jag fick en direkt måste-spela-mer-springer-snabbt-och-växlar-100-dollar-till-quarters-känsla.

- Då nästan alla returer antingen sticker rakt ut i outlanes eller STDM, samt att magneten är snäppet mindre än gärdet så känns det som spelet spelar dig istället för tvärtom. Men skall prova det lite mer innan jag sätter på betongfötter och kör det halvvägs ut på Västerbron.

På tal om IFPA. Du var alltså över och spelade IFPA 7 i USA. Resultatet blev en fjärdeplats. Är du nöjd, eller förbannad över att du inte vann?
- Man måste väl vara nöjd som fyra antar jag. Hade någon sagt innan du får en fjärdeplats om du inte lirar så hade jag nog tagit det. Nu blev det dock jag själv som avgjorde matchen till motståndarens fördel.

- När det står 2-2 i semifinalen och vi spelar The Addams Family så gör jag ett extremt korkat beslut som kostar den matchen. Istället för att spela safe som jag gjorde hela tiden så går jag på en extremt tight stolskott för tunnelhunt, och stolen var inte ens tänd. Naturligtvis blir det stolpe-outlane.

- I sista matchen på Bram Stokers Dracula så drar jag igång Coffin-multibollen, sedan startar jag Mist multiball, tror jag. Kulan rullar fint över planen och jag får till en fin träff på den. Dock så fastnar den som jag sköt med i magnetrännan och bollen åker glatt in i hålet igen. Så istället för två parallella Multibollar med den trede tänd i rampen så fick jag ingen. Luften gick ur mig och jag släppte nästan ut kulan med flit. Varför händer denna skitbugg i en VM-semifinal för?

Och istället gick segern i hela turneringen till Italien. Överraskande?
- Han spelade riktigt bra, en hel del volleyslask som ändå funkade. Dock skulle jag lägga allt jag äger och har sju dagar i veckan på att JOE (Jorian Engelbrektsson, red. anm.) vinner sju av tio med samma typ av matchspel.

På tal om italienare så är du ju känd som Stockholm Pinballs "bad boy", även om mice gärna ville ha den titeln. Du är väldigt verbal när du spelar. Är det alltid spontan frustration och ilska (!) eller använder du det också för att trigga dig själv?
- Jag är en E X T R E M T dålig förlorare. Det verbala är till 99% riktat mot mig själv och är nog mer för att tala om för mig hjärna och kropp hur illa dom sköts sig och att en skärpning skulle uppskatttas. Dock kan det gå till överdrift ibland och vissa kan ta illa vid vilket inte alls är meningen.

- Ett exempel är på IFPA när jag fick ca 25M på Scared Stiff och dom andra i gruppen låg i spannet 3-7M. Jag skällde och skrek som en bandhund på mig själv och den ena jänkaren undrade om jag tyckte dom andra tre var helt värdelösa. Nej, varför skulle jag tycka det. Jo, för om du säger att 25M är helt sorgligt, vad är då 5M. Det enda man kunde säga var väl att han är fin i håret.

Förresten har jag börjat prata med mig själv, ofta i tredje person, när jag spelar flipper. Betyder det att jag håller på att utvecklas till en bättre spelare?
- Det är ingen nackdel. Dock tror jag att du blir bättre för att du spelar mer, kör tävlingar samt får lite tips och strategier av dom som kanske har spelat lite längre.

- Ett tips till folk som inte tror att dom är så bra eller inte känner sig säkra: fråga, fråga och fråga dom som du/ni kanske kan hjälpa er. Jag frågar fortfarande än idag om vilken strategi folk kör på vissa spel. har dom några tips om spelet eller konditionen på jsut det spelet. All info man kan få är ju extrahjälp för dig.

Slutligen; har du några specifika mål inför resten av året? Att försvara SM-guldet, gissar jag?
- Mitt SM-facit har ju varit sjukt hittills så det känns som om det måste komma en vändning någon gång. Förhoppninsvis om 10-20 år först. Har ju kommit till minst semifinal sex år av sju.

- Enda plumpen var SM i Göteborg när en lokal förmåga tog med mig på en guidad tur som heter duga. Sista groggen kom vid sex och Jorian plockade upp mig med färdtjänst vid åtta. Helt otroligt att jag ändå vann första rundan vid nio. Men SM, EM, PMO Borås och om jag får tummen ur och åket till PAPA i år.

Tack, Jörgen!

Revenge from Mars - styrketräning

2010-06-15T11:25:00.003+02:00

Det fanns ett Revenge from Mars på arkadhallen i Castiglione. Jag såg det stå där och lysa. Ensamt. Övergivet. Mobbat.

Maskinen svalde konstiga mynt, som man var tvungen att växla till sig av en obskyr och skäggig dam i kassan. Hon förstod inte engelska. Och möjligen inte heller italienska, men jag vet inte; hon mumlade mest. Och jag försökte i sanningens namn inte heller konversera så mycket, utan gjorde ett par universella flippertecken och utstötte: "Pinball? Coins?".

Revenge from Mars såg till min överaskning välskött - eller ospelat - ut. Jag kände lite på det. Tungt som fan. Rätt upp och ner på ett betonggolv av helt opolerad typ. Svårflyttat. Jävligt svårflyttat.

Och, skulle det visa sig, just denna svårflyttighet (?) var förmodligen anledningen till att spelet var i ganska gott skick; det lär nämligen inte varit så många som lyckats spela på det.

Varför, undrar ni?
Jo, så här var det. Varje gång du skickade iväg kulan från plungern för att starta en kula så for den upp, bumprade lite och föll sedan ner via vänster loop....rakt ner i mitten.

Varje gång. Inga undantag.

Manipulerat av utställaren? Säkert. Var maffian inblandad? Tveksamt.

Jag provade tre gånger innan jag lyckades ta i tillräckligt mycket för att manövrera spelet åt ena hållet och på så sätt rädda SDTM-orgien och få spela lite. Som plåster på såren var tilten oerhört generöst inställd, kanske som kompensation för allt annat?

Så där stod jag. Varje gång kulan träffade vänsterloop slängde jag mig åt ena hållet, grabbade tag i spelet med två händer och drog för allt jag var värd. Och, tja, det gick väl helt okay till slut. Allt på spelet var i fint skick. Ja, om man då inte räknar med vänsterloopen. Jag var nöjd, jag fick ändå spela lite till slut.

Men för resten av besökarna, av vilka många var tunna kids (inte välbyggda som jag) kan det inte ha blivit mycket flipperspelat av. Synd det.

Men jag vågade inte säga något. Tanten såg för elak ut. Och så var det ju det här med maffian...

Sydligare breddgrader

2010-06-06T10:25:00.002+02:00

Jag har hört ett rykte om att det finns en "arkadhall" där vi ska bo i Italien. Undras om italienska arkadhallar brukar innehålla flipperspel. Hmm. Ska man hoppas?

Hur som helst. Finns garanterat annat att göra än att spela flipper där nere. Hej så länge.

Månadstävling: Förlust och frustration

2010-06-05T21:00:00.006+02:00

På t-banan mot Sundbyberg var humöret på topp. Energin fanns där. Det var medvind i tunnelbanevagnen. Kanske skulle flytet hittas. Kanske skulle solen skina även i Stellans källare.

Så kom lottningen. Och nej, solen sken fan inte.

I en förening som Stockholm Pinball kan det vara knäckande att vara rookie. Särskilt när man lottas i grupp ett (förbannade grupp ett!) med idel talangfulla och skickliga flipperspelare. Lottningen bjöd på MCR, APB, Johan (JOS), Inwoods (INW), P.Lindberg (PKH) och Terre (TEZ). Sistnämnda och jag konstaterade krasst att: "Jahapp, jo men vi slåss om sistaplatsen." Jag började fundera på olika ursäkter till de stundande förlusterna.

"Pessimistiskt", säger du? Nej, snarare realistiskt. Är du rookie och tävlar med Stockholm Pinball, då är detta den lott du är tilldelad i en grupp som denna. Förlorarens lott. Är du rookie så VET du att du ungefär 9 matcher av 10 får stryk mot MCR och APB. Den tionde matchen kan du kanske ha tur att motståndaren snubblar på sina egna fötter. Du vet också att du hamnat i en grupp där du måste spela på absoluta toppen av din flipperförmåga för att kunna göra ett hyggligt poängresultat.

Man är, helt korrekt, dömd på förhand. Dömd till att komma sist eller näst sist i gruppen.

Det känns, naturligtvis, tröstlöst om man verkligen reflekterar över det. Visst, några kanske säger att "Men ah, det är vid en stor utmaning man verkligen utvecklas!", eller "Åhå! Vad kul, du kommer lära dig jättemycket!". Och så kanske det också är.

Men ibland vill man bara sucka, sparka på ett kabinett och gå och gräva ner sig på en öde tomt. Ibland önskar man att man hamnar i en lättare grupp. Ibland önskar man att man inte spelar som en skånsk hösäck. Eller funderar över om man faktiskt bara ska spela med polarna i framtiden; för då är man ju faktiskt "bra på att spela flipper".

Men vi vet ju att det inte är så. Det är ju för jävla kul att vara med på tävlingarna. Och det är klart att uppförsbacken är brant och lång, men någon gång lossnar det kanske och hey, någon ska ju förlora för att balansera upp det hela.

Och det kanske inte lossnar imorgon. Eller om ett halvår, men hey. Jag är trettiofyra bast. Om jag är envis nog kanske jag börjar gå till slutspel om tio år. Jag är ju för fasen fortfarande på yngre halvan av tävlingsfältet! Jag vet att jag är jäkligt mycket bättre på att spela flipper nu jämfört med när jag började för ett år sen. Men ibland ÄR det väldigt klen tröst.

Noterat från dagen:
- Lyckades med konststycket att få 150,000 på förstakulan på Addams. Tog mig i kragen och vann matchen.

- Lyckades även med konsten att få NOLL på förstakulan på High Speed under en utmaning. Som tur är fick jag ballsave på den, och vann sedermera utmaningen. Logiskt.

- Darkhelmut skrek på någon "tjockis". Oklart vem detta var. Förmodligen ett eller flera flipperspel.

- Fick två matcher på World Cup Soccer. Ett spel som jag känner mig hyfsat bekväm med. Vad händer? Jodå, jag spelar som en kratta. Fint där. Men, en lärdom sedan tidigare: När man möter flippereliten spelar det ingen roll om du ändå spelar bra; det taggar bara dem till att spela bättre, så jag tror inte jag vunnit matcherna även om jag spelat bra.

- MCR vann. Han hade ju vinsten på känn redan på förhand. Men det är bara att gratulera!

Lunchflipper

2010-06-03T15:52:00.004+02:00

Var en sväng förbi Don Roberto och hans studio efter lunchen idag. Förutom trevligt sällskap gavs det även möjlighet att provspela hans Scared Stiff och The Who's Tommy Pinball Wizard, båda två i fint skick men med Scared Stiff i riktigt fancy kvalitet.

Mitt sug efter att äga ett spel blev inte direkt mindre, om man säger så.

På lördag är det månadstävling ute hos Flipperdoktorn. Jag åker såklart dit utan större förhoppningar och ser bara fram emot att få spela lite (mycket) flipper. Hoppas att Doktorn har några roliga spel inne för stunden.

Att äga flipperspel

2010-06-02T12:04:00.003+02:00

Jag äger inget flipperspel, men blir allt mer sugen på att skaffa mig ett. Problemet just nu stavas utrymme, så det lär ju inte bli aktuellt inom en överskådlig framtid. Men kanske senare.

Den hypotetiska frågan som jag funderat lite på är vilket spel man skulle vilja ha hemma. Rimligtvis ett spel som man kan träna på i all oändlighet, som har ett hyggligt varierande upplägg och förstås hög spelkvalitet.

Några åsikter jag hört om hemmaspel är att Bram Stokers Dracula är ganska bra. Så även The shadow, då det är rätt klurigt. Sedan är det förstås viktigt att man har ett spel som kräver ganska låg service - åtminstone för mig, eftersom jag har noll och ingen koll på elektronik, kretsar och kopplingar. Medieval Madness går alltså bort. För många mojänger.

En önskeranking just nu skulle nog se ut så här:
1. Bram Stokers Dracula
2. Twilight Zone
3. Congo
4. Dr. Who
5. Demolition man

Vilket skulle du välja, eller om du redan har - vilka har du och hur nöjd är du?

Ej testat Iron Man

2010-05-31T09:35:00.004+02:00

Det verkar vara rätt många som inte hunnit testa STERNs senaste release, Iron Man, ännu. Jag tillhör den skaran, men är förstås rätt sugen på att dra till Söders Hjärta och lira det. Har snappat upp några få omdömen om spelet och det verkar vara allmänt korta bolltider och elaka outlanes.

Alltså ett spel som inte kommer att passa mig speciellt bra.

Ett annat rätt så nytt spel är ju annars 24. Mina första intryck av det spelet var "Åhhh, skitspel!", men efter några omgångars spelande så tycker jag nog att det är underskattat. Ett helt okay flipperspel, med STERN-mått mätt. Givetvis inget spel jag skulle välja över många andra, men ändå fullt gångbart och tolv klasser bättre än IJ4, exempelvis.

Hur som helst, så lär det väl dröja ett par veckor innan jag får spela Iron man. Nästa vecka bär det av till Italien. Ett spännande rykte är dock att det ska finnas en "arkadhall, förmodligen med flipperspel" där vi ska bo. Återstår att se...

Skånsk hetta på VM

2010-05-29T09:52:00.006+02:00

Flipper-VM på Söderbiljarden innehåller kanske inte alltid skönspel, men alltid sköna situationer, kommentarer och en tryckande värme. Gårdagen var inget undantag; i lokalerna rådde en närmast Skånsk hetta, något som trots allt inte gynnade en skåning som mig.

Efter gruppindelning stod det klart att jag, Demuss, Turnis och Anders skulle spela i samma grupp. Just "spela" var väl kanske att ta i vid något av de enskilda spelen, men vi gick i varje fall omkring i grupp och tryckte på lite knappar. Arrangemangets publiksiffra, förresten, uppgick till 1 person. Denne person hängde på vår grupp, kanske sade magkänslan att "här kan man lära sig om flipper".

Eftersom jag förberett mig inför VM både genom att odla slutspelsmustasch (inspirerad av Enzo, månne?) och dricka stabila gin och tonics hade jag hyggliga förväntningar. Det började också bra; kross på WCS och rakt igenom habilt spel. Var detta min kväll? Nej. WCS följdes upp med en svajig insats på AFM, där jag dock var nöjd med att komma tvåa (eller trea? minns inte), vilket betydde mycket inför Creature - eftersom jag på förhand visste att jag skulle komma sist där.

Nu kom jag inte sist på Creature, utan Anders lyckades faktiskt med konststycket att få lägre poäng än mig, däremot kompenserade jag det hela genom att spela riktigt uselt på Dracula istället. På Dracula hade vi alla på känn att Turnis skulle regera, och vi blev inte heller besvikna. Hon levererade, kort och gott, en vinst. Själv är jag osäker på om jag träffade ett enda skott, det kändes som om flipperspel bara var ett ord, inte en företeelse.

Tendensen i gruppen vid detta läge var att mitt spel gick stadigt utför. Turnis kändes på gång men Anders hittade inte siktet. Demuss, däremot, gav intrycket av att börja hitta sitt flow. Kvar var två Stern-spel; 24 och Indiana Jones 4. Humöret i gruppen var helt okay, det var inga sura miner. Kanske berodde detta delvis på att vi spelade bakom "Dödens grupp", med JOE, IFK, APB och AUT. Många gratisspel för oss.

Demuss fortsatte formkurvan uppåt (eller tja, han spelade i varje fall helt okay), medan vi andra spelade oroväckande dåligt på 24 och jag kom tvåa. Inför IJ4 var jag tvungen att vinna gruppen medan Turnis skulle komma sist, för att gå vidare. Spännande, spännande, skulle detta bli min kväll trots allt?

Jag kom sist på IJ4. Nog sagt om det...

Fredrik L tog hem rubbet, förresten (gratulerar!), efter seger mot Svante i finalen. Huruvida det var en spännande och välspelad final kan jag dock inte uttala mig om, då jag stirrat lite för mycket i ölflaskan och stod och spelade AFM av ren trötthet.

Som alltid ett bra arrangemang, som man bugar och bockar för!

Noterat:
- "Men... vad gör du?", var en kommentar som Demuss kläckte minst två gånger när jag spelade. "Vet inte" var alltid mitt svar.

- Darkhelmut, 306 och P.Lindberg utgjorde ett jävligt bra lag i parflipper (!) på AFM. De vann över oss andra, även om jag och MungoBBQ bör ha cred för att ha bästa kommunikationen. "Slaskar vi?" "Ja, men det gör vi!" "Okay. Vi slaskar." "Yes. Slaskar" "Bara ett skepp?" "Nä, vi slaskar ett till".

Ekonomiska förutsättningar

2010-05-12T14:48:00.002+02:00

En tanke som slår en med jämna mellanrum är hur mycket pengar man har flipprat bort sedan man började spela flipper.

I "penningligan" tror jag att jag ligger förhållandevis bra till; men det har enbart att göra med att jag spelat flipper i blygsamma 1,5 år. Visst, det går ju ett antal guldpengar med jämna mellanrum - men ni som spelat i 5, 10, 15, 20, 30 år - reflekterar ni någonsin över detta med ekonomin?

Själv hoppas jag inom ett par år nå den nivå att jag kan gå till ett flipperställe med två tior på fickan och sedermera spela hela kvällen...

Magna-save träning

2010-05-06T13:44:00.007+02:00

När jag slank ner på Söderbiljarden i tisdags var det precis lika kul som det alltid är att spela flipper. När man säger "kul" i flipperkretsar ingår det förstås stora delar ångest och frustration, men det hör liksom till.

Nåväl. På Söderbiljarden kan man just nu spela World Cup Soccer, ett spel som jag tycker erbjuder rätt kul förströelse, men jag har märkt en tendens de senaste gångerna jag spelat WCS. Spelet är nämligen utrustat med en Magna-save, en magnet som du - om du är snabb nog - kan rädda en kula som är på väg rakt ner i tomrummet mellan flipprarna med.

Men det krävs att du är snabb, att du kan se när kulan är hopplöst körd och hinner trycka på magna-save knappen innan det är försent.

Ofta är det försent.
Men jag envisas, likväl, med att försöka hitta olika lägen för magna-save, istället för att faktiskt försöka rädda kulan själv, medelst bästa möjliga teknik. Det går sådär. Visserligen är det inget fel i att träna Magna save ett par gånger. Men det kanske ska stanna vid ett par. Och om man är som jag, ja, då kan det ju eventuellt bli ganska dyrt också.

Hur som helst, så vill jag ändå skänka en positiv tanke just till WCS. Om det sedan är för att jag blir VM-nostalgisk eller något annat, det låter jag vara osagt.

Konsten att vara en ojämn flipperspelare

2010-05-02T07:17:00.005+02:00

Det finns en sak jag verkligen behärskar inom flipprandets värld; nämligen konsten att vara en ojämn flipperspelare.

Det är klart, man kan givetvis formulera det som man vill. En del säger "Att vara en högst medioker flipperspelare" och andra kanske säger "Att vara en flipperspelare som liksom aldrig riktigt får till det". Men jag nöjer mig med att anse mig själv som oerhört ojämn.

Månadstävlingen hos Flippergubben var som vanligt både trivsam och kul. Närmare 30 osaligt flippergalna entusiaster samlade i en källare - låter det farligt? Förbipasserande på gatan kastade oroliga blickar mot den öppna blå dörren, bakom vilken konstigt mekaniska och mänskligt ångestfyllda utrop mötte dem. Små barn blev nyfikna, men vuxna styrde dem på säkert avstånd från dörren.

Man vet aldrig vad som kan hända.

Jag hamnade i en kul grupp. Satte Helena och Botte som stora favoriter, med P.Lindberg som outsider - men såg direkt att Anders var på ett spelhumör som sällan skådats. Efter en överlägsen seger mot mig med hela 100,000 poäng på Tales from the Crypt var han i det närmaste ostoppbar. En andraplats till slut är riktigt bra. Vann tävlingen gjorde förresten Ankibagger. Jag är inte överraskad, han hade nämligen kidsen med sig vid uppvärmningen och vi vet alla hur harmonisk man blir av familjen.

Igår stiftade jag bekantskap med F-14 Tomcat och tyckte "sådär", givetvis helt baserat på att jag fick stryk av REO och att jag inte hade den blekaste aning vad jag skulle göra. Rollergames och Monopoly var andra spel som premiärspelades. Tre raka förluster, men kanske lärde jag mig något? (NEJ! NEJ!)

Mest nöjd, eller minst missnöjd, är jag med mina partier på Dirty Harry och Mousin Around. Sedan spelade jag väl hyggligt även på Demolition man, men det är nog allt jag kan säga. Det är jobbigt att notera att när man själv tycker att man gör en helt okay insats på ett spel så räcker det med att en elitspelare gör en "standard"-insats på spelet så förlorar man ändå hur stort som helst.

Värt att notera:
- Mikke - eller var det någon annan? - hade ställt fram en låda godis, ur vilka flippereliten (och icke-eliten) åt som gamar.

- Inwoods älskar alla spel.

- Jag är bättre på Medieval madness på Visual Pinball än i verkligheten. Jag skyller på taskig vänsterflipper.

- Jag måste verkligen öva på siktet.

- Anders behövde verkligen pausen mellan omgång 1 och omgång 2. Han var, minst sagt, uppe i varv. Och kunde inte skylla på ölen.

- Darkhelmut var stundtals ovän med Indy500, men såg annars harmonisk och nöjd ut.

- Tjikatilo och jag gjorde eventuellt dagens sämsta match på Champion Pub. Eventuellt.

- Fish Tales var avstängt. Det var ju en väldans otur...

Uppladdning...

2010-04-26T14:54:00.004+02:00

...inför lördagens månadstävling hos Flippergubben blir det ingen, nej.

Men, jag ser fram emot tävlingen otroligt mycket. Det är allt för sällan man får chansen att botanisera bland ett stort antal spel, så det gäller att passa på.

Vad gäller resultat har jag siktet inställt på något realistiskt... dvs jag skiter i resultaten, utan fokuserar mer på att spela bra. Sedan kan det gå som det går.

Funderar lite, vad är detta, min...tredje månadstävling? Fjärde? Tror på det sistnämnda. En gång har jag ju mäktat med att ta noll segrar, förresten. Fina grejor.

Vikten av att kunna ett spel

2010-04-20T09:32:00.003+02:00

Jag har alltid varit medveten om hur viktigt det är att "lära sig" ett flipperspel. Dvs att ha koll på vad spelet går ut på, vilka skott som gör vad, i vilken ordning man ska göra det, osv. Men ibland blir det mer tydligt än annars.

Lördagens eskapader på charmiga men dammiga Lutande dörren var ett typiskt exempel på just detta. 12 spel, varav endast ett par, tre stycken kan anses vara spel som jag VET vad man ska göra på. Det säger sig självt, att om man adderar de två parametrarna skicklighet och kunskap om spelet så kommer jag att få lägre poäng än många andra. Även om alla kan spela dåligt/ha oflyt/osv vid enstaka tillfällen (Replicant, vad säger du?).

Spel som Dirty Harry, Pinball Magic, Indy500, Scared Stiff och Hot doggin' har jag sällan eller aldrig spelat, och det märks ju. Ingen koll på reglerna, ingen koll på skotten. Ingen koll. Ingen hög poäng.

Lösningen är förstås enkel: Läs rulesheets, fokusera på ett eller ett par spel i taget. Häng mycket på ställen där spelen finns. Öva.

Men, när ska man ha tid med detta, egentligen? Ska man alltid harva i bottenträsket eller påbörjar man snart sin vandring uppåt?

Hot doggin'

2010-04-17T21:41:00.003+02:00

Det spelades Set the highscore på Lutande dörren idag. Det sattes också många fina highscores, och bäst av alla spelade APB, som tog hem segern.

Själv scorade jag inte så högt. En Set the lowscore vore mer passande. Ett par riktigt bra praktexempel sticker ut; Hot doggin' med 230,000 poäng, för att nämna ett. Eller, varför inte den riktiga höjdaren; 28 miljoner på Twilight Zone. Det är starkt jobbat, vill jag påstå! Det grämer mig lite, för ett spel som Hot doggin' (världens bredaste spel?) kändes verkligen som att det kunde gå hur som helst - och givetvis gick det åt pipsvängen.

Formen i övrigt är väl sådär. Det började lovande med bra poäng på Congo, hyggligt spelat på Fish Tales och lite smått och gott. Men det mesta var ganska slarvigt och hafsigt. Det är förstås inte helt lätt att sätta respektabla poäng på spel man kört några gånger eller inte alls (Indy500, Dirty Harry, Road Show). Men kul att försöka, det är det!

It's alive!

2010-04-15T07:46:00.001+02:00

Det ser mörkt ut på flipperfronten just nu. Man kan lätt lockas till att tro att pappaledighet på något sätt skulle innebära mer flipperspel; men icke! Resultatet av de första veckornas pappaledighet har istället varit tvärtom. Mindre flipperspel.

Nu tror jag visserligen att det kan vara fullt okay att "pausa och reflektera" i sin strävan att bli bättre på något, men särskilt kul är det inte att känna hur flippervindarna blåser mig förbi.

Ni som hoppas att bloggen kommer att självdö får dock vänta längre. Visst råder det brist på aktivitet, men jag har inte avsikten att sluta skriva. Så det så!

Pinball Clinic - Reloaded

2010-03-31T13:30:00.003+02:00

Tisdagen den 30:e mars var det dags för Pinball Clinic - Reloaded. Kliniken som tar hand om oss lite bortkomna flipperspelare, som ändå har ambitionen att lära sig något.

Rolph REC Ericsson och Helena YOO Walter höll i kliniken, och övervakade med blida och pedagogiska ögon vad deltagarna tog sig för. Tekniker som berördes och diskuterades/provades var typiska "räddningsaktioner; Tip save, slap save och slide save. Men givetvis lades också tyngdpunkt på hur man i övrigt bör jobba med den fysiska aspekten av flipper. Det nudgades hit och dit - med varierande framgång och skicklighet.

Det dök upp flera riktigt bra tips för oss som inte är så gamla i gamet, och kanske tillät även det något färre antalet deltagare (den första Pinball Clinic hade säkert dubbelt så många deltagare) mer personlig feedback. För egen del tar jag mest med mig hur man bäst och mest effektivt stöter ett spel. Jag har, kort och gott, inte riktigt jobbat spelen på rätt sätt.

Alltså. Lärorikt och uppskattat. Men sedan ska man ju lyckas tillämpa alla tips också. Det är en helt annan sak.

"Känns som ett rejält kliv framåt"

2010-03-29T11:31:00.005+02:00

Han skådas ofta på Söderbiljarden, ståendes vid antingen Attack from Mars eller Indiana Jones, envist nötandes - till synes med outtröttligt tålamod och ett behärskat lugn.

I förra veckas Flipper-OS gav nötandet utdelning och Enzo kammade hem sin första seger i en av Stockholm Pinball arrangerad tävling. Något som naturligtvis gjorde honom jäkligt nöjd.

- Ja, för inte så länge sedan så var min målsättning att någon gång lyckas gå vidare efter gruppspelet, så att vinna ett OS när de flesta av de bästa var med känns som bedrift och ett rejält kliv framåt.

- Känslan efteråt vid "prisutdelningen" och när alla gratulerade och uppriktigt tyckte att det var kul att jag som ganska ny i sammanhanget sopade hem hela tävlingen, var fantastisk.

Enzo, som har Lord of the Rings som hemmaspel - började dock allt annat än stabilt på just det spelet:

- Det var inte alls som mitt hemma utan mycket knepigare. Mina farhågor besannades, en katastrofstart gav mej med en "skämsig" 3:e plats på det som borde vara mitt spel...

Men sedan gick det bättre. Vad är du mest nöjd med?
- Att jag var så fokuserad och verkligen jobbade stenhårt på varje kula och aldrig gav upp även om den såg förlorad ut. Att jag efter gruppspelet inte förlorade ett enda spel är helt overkligt, en riktigt flawless victory. Det är jag otroligt nöjd med.

Bara att gratulera!

Flipper-OS och en grupp spelares resa mot mål

2010-03-27T11:39:00.005+01:00

Fredagen den 26:e mars. Flipper-OS på Söderbiljarden. I sista grupp lottas jag in - mina medspelare/motspelare blir MCR, TFF och Jenkis. Min spontana känsla är att jag alltid får möta just MCR och TFF. Alltid.

Och att jag alltid, givetvis, får stryk.

Spel 1: Monster Bash.
En obehagskänsla smyger sig in i min kropp. Monster Bash. Victor (TFF) och Mats (MCR) visar direkt var skåpet ska stå. TFF bjuder på ett par sköna sekvenser, medan jag och Jens (Jenkis) snabbt placerar oss sist och näst sist genom lagom mediokert spel. Mats gör en sedvanlig piruett när han stänker in ett välriktat skott.

Bästa minne: Jag fick åtminstone igång Frankensteinmultin. Utan några modes aktiva.

Spel 2: Creature from the Black Lagoon.
Den obehagliga känslan sitter i. Det blir snabbt tydligt att här är det sistaplatsen som gäller. Jens smäller in en superjackpot och gör kort och gott en riktigt snygg första kula. Victor och Mats tampas om andraplatsen och tja, nog sagt om det. Jag känner att jag borde träna mycket, mycket, mycket mer på Creature.

Bästa minne: Jag fick åtminstone igång en multiboll...som rann direkt.

Spel 3: Dracula
Här frodas optimismen hos mig. Jag gillar Dracula. Jag är först, och jag gör en hygglig förstakula där jag får in 43 miljoner Bats-bonus. Något som visar sig rädda mig till en andraplats på det spelet trots särdeles mediokert spel. Mats eller Victor vinner, men det var inget skönspel från någon sida eftersom minnesbilderna är suddiga (mist?).

Bästa minne: Bats-bonusen? Eller att Victor skulle berätta en anekdot som vi dock inte hann med. Dessutom gör Mats en imponerande bakåtspark som skulle platsa i vilken karateklubb som helst.

Spel 4: Addams Family
Elak tilt och dåligt spel från min sida. Övriga sköter sig bättre och gör upp om topplaceringarna. Victor levererar lite snygga jackpots och gör det i klassig stil. Mats pratar med spelet och Jenkis gör lite snygga post-passningar som imponerar.

Bästa minne: Jag smekte spelet lite mjukt och fick TILT direkt. Tack.

Spel 5: World Cup Soccer
Bra inledning från mig, medioker från övriga, som med undantag för Mats inte heller lyckas jaga ikapp. Mats får igång tre multibollar, som förvisso inte spelas superbra. Men han vinner ändå spelet till sin egen stora glädje. Victor berättar att målisen är riktigt bra och liknelser dras med Rami Shaaban.

Bästa minne: Tja, en magneträddning modell grymmare kunde jag i varje fall bjuda på.

Spel 6: Indiana Jones 4
Efter lite kollektivt förbannande av spelet sätts det igång och jag gör två pinsamt dåliga kulor och en mindre pinsam tredje. Det hjälper dock inte. Sistaplats. Över lag verkar fokuset lite dåligt just vid detta läget av tävlingen. Det är nämligen redan klart att MCR och TFF går vidare. Jenkis snor tredjeplatsen från mig med fem miljoner.

Bästa minne: Har man bra minnen från IJ4?

Från kvällen i övrigt bör noteras att Enzo stod som segrare. Jag hade det på känn hela tiden, då Enzo i stort sett bor på Söderbiljarden i veckorna och förutom det naturligtvis också är riktigt bra. Inwoods tog andraplatsen efter fint spel - även han campar i stort sett på Söderbiljarden varje vecka.

Uppladdning

2010-03-22T16:29:00.001+01:00

Nej, det är inte heldött här. Känner ni inte hur jag laddar upp inför fredagens Flipper-OS på Söderbiljarden? Jodå, nog är det så...

Räknar med att leverera riktigt minnesvärda insatser på samtliga maskiner. Oh yes.

Kampen mot Mars

2010-03-12T14:48:00.003+01:00

Den eviga kampen mot Mars fortsätter. Den sista tiden har vissa framsteg kunnat ses, små steg som visar att det kanske finns hopp. Att en vacker dag...så skall Mars falla.

Sist jag spelade Attack from Mars slog jag personligt high score. Visst, 10.8 miljarder poäng är småpotatis för eliten - men inte för mig. Det som gör allt lite mer kittlande är det sätt på vilket detta senaste parti AFM spelades.

Två Total Annihilations. Två vanliga multibollar. Strobe multi. Två träffar kvar innan alla städer var räddade. Videomode klarad. Om man betänker alla dessa saker och lägger till i ekvationen att samtliga (Samtliga!) mina multibollar var riktigt dåliga, så förstår man ju att Mars snart kommer att sprängas i bitar...

Eller hur är det, kommer jag fortsätta brottas och slå mig blodig mot detta spel...?

Skillshot-seger

2010-03-10T09:11:00.005+01:00

Man kan ta utmaningssegrar på olika sätt. Det erfor jag senast jag spelade utmaning, mot MungoBBQ. På Mousin' Around.

Efter en förkrossande (nåja) seger i första set var det dags för andra. Eftersom vi båda gör tre ganska mediokra kulor hänger mycket på skillshoten. Jag satte samtliga tre. Den gode Mungo satte noll. Summa summarum: Vinst till mig. Mycket tack vare det tredje och sista skillshotet som ju ändå gav en halv miljon poäng.

Mousin' Around är för övrigt ett ganska underhållande spel. Flipprarna är ju oerhört speciella och studsigt mjuka. Och spelplanen, den är... tja, rolig? Min strategi är enkel - sikta ut mot kanterna så går det bra, loopar och multiboll, what more can a person ask?

Har ni några roliga skillshot-berättelser att dela med er av? Kommentera gärna. Och för guds skull, glöm inte rösta i omröstningen här på bloggen. Fundamentala grejor.

Visual Pinball

2010-03-08T08:43:00.003+01:00

Jag trodde inte det var möjligt - men jodå! Man kan nästan bli lika irriterad på att spela Tales of the Arabian Nights på Visual Pinball som att spela det "i verkligheten". Skillnaden är förstås att det inte kostar lika mycket pengar. Och tja, okay då, den där äkta spelkänslan uteblir ju på många sätt.

Men annars måste jag ändå medge, jag har snöat in lite på Visual Pinball. Jag ser det som ett sätt att klura ut olika spel, så att säga "lära mig" dem. Fast, i ärlighetens namn kräver det ju att man ska vara duktig på data-flipper. Något som det är lite si och så med, helt beroende på spel förstås.

Minns tillbaka till Amigans glansdagar, då man spelade Pinball Dreams och Pinball Fantasies. Det var tider det!

Visual Pinball hittar du förresten här. Det är lite klurigt innan man får det att funka, men sen går det som en dans.

Månadstävling idag

2010-03-06T07:18:00.002+01:00

Idag är det månadstävling för Stockholm Pinball. Jag befinner mig lite i valet och kvalet kring huruvida jag ska åka till Flipperdoktorns lokal och vara med. Huruvida jag ens KAN ta mig dit och vara med.

Visst vore det roligt, men det försvinner väldigt många timmar från det där andra livet när man är med på en flippertävling. Man får ju räkna med 11-17. Den dagen man börjar nå slutspelen får man räkna med ännu längre.

16 av 24

2010-03-03T10:35:00.002+01:00

16 av 24 personer som röstade i den senaste omröstningen kryssade i svarsalternativet "ja" på frågan om de är flipperberoende.

Ett resultat som jag inte är helt överraskad över. Faktum är att jag trodde att procentsatsen (66%) skulle vara ännu högre för "ja".

En ny omröstning kommer snart upp. Hoppas på högre antal röstande då. Skärpning!

Tävlingsnerver

2010-03-02T12:08:00.003+01:00

Tävlingsnerver. Ett fenomen som fascinerar mig i det oändliga. Jag fascineras över hur man, när man spelar tävling eller utmaning, totalt tappar alla koncept kring teknik, fokusering och kyla och börjar svinga (slaska) vilt.

Samtidigt som det är frustrerande för mig som spelare, tycker jag ändå att det är ett rätt kul koncept, något som jag nästan kan le åt i efterhand. Grejen är ju den att i takt med att man lär sig, utvecklas och blir bättre, så påverkar de dåliga nerverna en mindre; åtminstone inbillar jag mig att det är så. Rimligtvis är det så att ju mer något sitter i ryggradskänslan, desto lättare är det att falla tillbaka på det.

Eftersom jag varit oerhört dålig på att träna flipperteknik tänkte jag göra det nästa gång jag spelar. Det blir lätt att man glömmer bort att träna och sveps med i slaskandets värld.

Söderbiljarden: Minitips kring spelen

2010-02-26T09:35:00.008+01:00

Mats "MCR" Runsten bidrar idag med en komprimerad - men ändå vad man kan kalla "matig" - artikel med minitips till spelen som står på Söderbiljarden.

Tack, Mats!

Minitips till spelen på Söderbiljarden
De flesta STPB-medlemmar är mer eller mindre välbekanta med spelen som står på Söderbiljarden just nu, så istället för en lunta om 70 sidor med regler och analyser så tänkte jag erbjuda några mini-, eller kanske rentav mikrotips till spelen. Tips som på intet vis gör att man plötsligt fördubblar sitt personliga rekord, men som är kul att känna till och som i jämna matcher åtminstone teoretiskt kan fälla avgörandet. Here goes:

World Cup Soccer
Under multiboll ska man ju hämta jackpot i målet och sedan tända om den i någon av ramperna. En gång per multiboll kan man tända om jackpoten gratis genom att trycka på den gröna knappen under plungern (Coin Toss). Inte dumt att veta om man kanske spelar på ett exemplar där ramperna är svåra att komma runt i, eller om man bara betvivlar sitt eget sikte.

The Addams Family Gold
Skillnaderna mellan Addams Gold och vanliga Addams är ganska små, men man får mer poäng på Gold. Varför? Jo, av flera anledningar. Dels delar Cousin It ibland ut slumpmässiga belöningar nere i den elektriska stolen. Det kan vara allt från 5 miljoner till 25 miljoner eller rent av en extraboll. Stellans exemplar är inställt på att ge max en gåva per spelare och parti. (Detta för att vi ibland tävlar på spelet och att denna orättvisa feature inte går att stänga av.) Default tror jag annars är två gåvor per skaft.

Vidare får man också ett gratisrum när man tänder 3m-rummet längst ned till vänster och
det förkortar ju vägen till finalen.

Det finns ytterligare en slumpfeature som inte finns på vanliga TAF och det är Super Seance. Då är skotten värda 10, 15 och 20 miljoner istället för 5, 10 och 15. Det är som sagt bara slump och tur om man får superseans istället för vanlig seans.

Parentes: Jag får ofta superseans.

Den sista anledningen till den snabbare poängalstringen på Gold är multibollen. Om du väljer att starta den i stolen så är multibollen precis som på vanliga Addams, men om du istället startar den uppe i bokhyllan så är jackpotvärdet högre från start, nämligen 15m istället för 10m (och således då 30 för dubbel istället för 20). Så känner man att man har bokhylleskottet i kroppen är det väl värt att plocka ut multin där.
　
Indiana Jones 4
På det här ganska simpla (och sannolikt fördummande) spelet finns det nog inte så många trick och hemligheter, men jag brukar själv försöka tänka på nedanstående:

Skillshot. Är det match utan extrabollar väljer jag Advance Scene. Den ger 1m, 2m, 3m osv. Enkla poäng med andra ord. Spelar jag med extrabollar väljer jag istället Cairo Swordsman. Då tittar han ut ur sitt bo och man har ca 20 sekunder på sig att skjuta ihjäl honom. Tre nedlagda svärdskämpar tänder extraboll.

I mitten på spelet finns leksaken som Stern tror att vi ska tycka är festlig: Arken. De försöker locka en att skjuta på den med ett löfte om en åttabollars multiboll. Det får man förvisso, men vägen dit är lång. Man måste stava hela Raiders of the Lost Ark, dvs träffa arken 19 gånger.

Precis som alla leksaker i mitten på planen som vill bli slaskade på så lämnar även arken okontrollerade och farliga returer. Eftersom Stellan dessutom av ren ondska har plockat bort mittpinnen som annars räddar en hel del av de returerna bör man tänka två gånger innan man skjuter på arken. Jag rekommenderar istället att gå på krockkulemultin om och om igen och att försöka att ta lite bonusX (på den övre krockkulan) under multibollarna.

Monster Bash
- Att skjuta på Frankensteins monster rakt upp och ner leder ofta (se arken på IJ4 ovan) till obehagliga situationer. En ganska bra och säker variant är att istället valla in bollarna via Draculaplattorna nere till höger. Två monster i en smäll!

- När du spelar multiboll, vilken multiboll som helst, så stannar klockorna för alla modes, vilket gör det mycket enklare att klara dem och att roffa åt sig instrumenten som rättmätigen är dina. Försök alltså att starta så många modes som du känner dig bekväm med innan du hämtar ut en multiboll. Man kan däremot inte starta modes när väl multibollen är igång.

- En kul men sällan sedd feature är Lymans Lament. Den får man om man skjuter ner i koppen 43 gånger under singelbollspel. Inget man strävar efter direkt. Men, om man bara vill kolla vad det är för något så kan man fuska fram den enligt:

Tryck fram ett nytt parti, men det måste finnas minst ett kredit kvar i maskinen efter det!
Innan du skjuter ut bollen trycker du in följande sekvens på flipperknapparna: 11 vänster, 1 höger, 5 vänster, 1 höger, 6 vänster och 1 höger. Alltså: 11V, 1H, 5V, 1H, 6V, 1H. Skjut sedan ner i koppen på kula ett så drar Lamenten igång.

Tales of the Arabian Nights
Enkelt och bra, om än inte helt riskfritt, är att snurra upp lampan tills den blixtrar. Sedan skjuta ner kulan i Bazaar-hålet och önska sig 3x lightning lamp och sedan fortsätta snurra lampa tills man råkar tajma ut den eller kulan rinner. Ju fler lampor man har tänt upp desto mer värt blir varje varv lampan snurrar, så det kan vara idé att starta den första och kanske andra lampan och tajma ut dem.

Annars finns inte så många trick (utom ganska avancerade saker som t ex att ta med sig 3x lampa in i finalen). Undvik att tända fireballgubben i rampen. Han är otroligt besvärande och bara i vägen.

Creature from the Black Lagoon
Minitips här får bli:
-Om du har ett uppdrag igång, tex Unlimited Millions eller Move Your Car, och du startar en multiboll innan uppdraget har tajmat ut så får du direkt när multin är över (om du har överlevt den) spela modet igen. Helt gratis och med nollställd timer!

-Om du har rampat fram videomodet (sju högerramper), så försök inte sikta med nävarna när du slåss med Peeping Tom, utan hamra bara på knapparna så klarar du det 99 gånger av 100 (ej statistiskt säkerställt).

-Om du under multiboll har maxat multipliern (4x) och lyckas starta en till multi under samma kula så buggar spelet ut och du får bara 1x scoring vad du än gör. Därför, om man känner att man har ytterligare en eller annan multiboll som spritter i kroppen, kan det ibland vara klokt att nöja sig med 3x.

-Stava inte hela PAID igen om du redan har L. Stava heller inte hela PAID under multiboll. Bonus X är buggigt på Cftbl och ger inte vad man egentligen ska ha, och även om det inte vore buggigt så är poängen försumbara. Bättre då att spara en bokstav för att enkelt kunna klara av L i FILM i jakten på nästa multiboll.

Dracula
Eftersom detta inte är en regelgenomgång så ska jag inte berätta att allt går ut på att få igång de tre multibollarna samtidigt. Däremot ska jag berätta hur du kan få 5 miljoner gratis.
Om kulan letar sig in i dårhuset strax under och till vänster om vänster ramp (se bild nedan) så upptäcker man att Tom Waits bor där. Han bjuder frikostigt på 5 miljoner för besöket, men man får dessutom ytterligare 5 mille om man också trycker på bägge flipperknapparna samtidigt.

Ett intressant tips från Anders Birgersson är att bara skjuta upp i bumprarna hela tiden. Man får givetvis inga poäng för det, men man får höra Winona Ryder stöna väldigt mycket!
　
Attack from Mars
Tycker du att du skjuter ner i Stroke of Luck om och om igen men aldrig får videomode? Då har du har inte startat dina super jets! Man måste ha startat superbumprarna innan det kan bli tal om videomode.

Under videomodet har du tillgång till en "smart bomb" som spränger allt på skärmen. Den kan du använda en gång (och funkar även till att spränga moderskeppet) och den aktiveras genom att man trycker på Launchknappen.

Utnyttja ballsaven du får efter att Strobe Multiboll är över. Man hinner till exempel slaska ner en sköld utan risk för repressalier.

Dr WHO
Inte heller här finns så mycket annat än att spela bra, men några tips kan vara:
-lär dig de fyra första vågorna i videomodet utantill. Om man inte spelar i tournament mode är de alltid likadana och kommer i samma ordning. I TM slumpas ordningen fram.
(L=långt hopp, dvs tryck på båda knapparna och K=kort hopp, tryck bara på en knapp)
Våg 1) K, K, L, L, L, L
Våg 2) K, L, L, K, K, K, K
Våg 3) K, K, K, L, L, L, K, K, K
Våg 4) L, L, K, K, L, K, L, L, L

Det finns en smålistig sak man ibland kan göra i matchspel, men det kräver att det är gamla rommar. Det är helt enkelt att snabbt locka en eller helst båda bollarna, men sedan inte ta ut multibollen. Med gamla rommar spottar inte spelet ut de lockade kulorna mellan bollarna, utan spelare två tvingas istället försöka träffa den betydligt svårare lilla standup targeten mellan kopparna för att locka.

Det var allt för idag! Lycka till allihop!
/MCR

Låg bloggfrekvens

2010-02-25T09:26:00.001+01:00

Det är lite låg bloggfrekvens just nu, men det skyller jag enkelt på trötthet. Det är ett så oerhört tungt jobb att driva en blogg...eller inte.

Hur som helst, så var jag ändå iväg och spelade en snabb vända på Söderbiljarden i måndags. Det blev en dramatisk timme som jag var där, med tre utmaningar mot D-S-I, varav två vanns. Det kändes ju okay, även om vi båda lider av någon slags prestationsångest när vi spelar utmaning mot varandra.

Jag är sugen på att dra till Tranan eftersom jag hört att Spider Man står utställt där, men det ser tufft ut denna vecka. Kanske blir det nån flippervända till helgen om inget annat.

Ett ansikte

2010-02-20T20:58:00.004+01:00

Om konceptet "att vara uttråkad" hade haft en ansikte, så skulle min vackra nuna i högsta grad vara just det ansiktet.

Jag tror jag ska göra en vetenskaplig undersökning om hur uttråkad man kan bli när man har en lördagkväll helt utan åtaganden och planer. Därefter ska jag försöka utröna varför jag dessutom har mage att vara missnöjd med att vara uttråkad. Jag borde vara hur nöjd som helst!

Fredagkvällen gick för övrigt i flipperspelandets tecken. Ett gäng utmaningar - de flesta gick åt pipsvängen. Min teori om att flipper och alkohol inte är en bra kombination fick ytterligare belägg. Men mer om det nästa gång jag bloggar.

Man vet att man spelat för mycket flipper när man...

2010-02-19T09:24:00.005+01:00

...inför möten på jobbet utbrister i "Weeeeelcooome!", likt Dracula i Monster Bash.

...försöker få tiokronor i växel varje gång man handlar. Varje gång. Oavsett hur mycket växel man ska ha.

...ber extra snällt att få växeln i just tiokronor om man inte råkar få det automatiskt.

...ler och nickar som svar när personen i kassan tittar konstigt på en och säger "tiokronor nu igen?"

...inte ens vågar försöka sig på en summering av hur mycket pengar man spelat flipper för.

...inser att ens humör till stora delar beror på hur det gått i den senaste tidens flipperutmaningar.

...drar på sig flipperrelaterade skador (ryggont, handledsskador, osv)

...plötsligt minns att man har flera egenhändigt inspelade ringsignaler från AFM i sin mobil. Av riktigt dålig kvalitet, dessutom.

...inser att man faktiskt använt dessa ringsignaler bland folk.

...vid varje konversation försöker pressa in någonting kring flipperspel, även om personen man pratar med är helt och hållet ointresserad.

...vid minst fem gånger varje dag spontanciterar en ljudeffekt från ett flipperspel för att uttrycka sin åsikt om något. ("Who dare disturb my slumber? Save me, save me! Now you've done it. Wonderful! Exterminate the doctor!")

...träffar en människa på Söderbiljarden och inte frågar om namn, utan nickname på Stockholm Pinball.

...varje gång man presenterat sig lägger till att "ja, det är jag som är Hieronymus. Ja, precis, det är SÅ det uttalas."

...ofta kommer på sig själv med att tänka tanken: "Hrm. Jag hade hellre spelat lite flipper nu."

...från kollegor får kommentaren: "Kan man prata HUR mycket som helst om flipper?"

Har ni egna indikationer? Skriv en kommentar!

Påminnelse: Flipper är kul!

2010-02-18T09:49:00.003+01:00

Ibland måste jag påminna mig själv om vissa saker. Fokusera på rätt saker.

Som att flipper är så jäkla kul. Det är grymt!

Det är kul att gång på gång nöta Attack from Mars, åka på stryk, men ändå alltid återvända till spelet - som till en bästis man faktiskt ändå verkligen gillar.

Det är kul att spela Lord of the Rings och dels inse att man får "mycket spel för pengarna" även som nybörjare, och att det är riktigt bra ljud i LOTR.

Det är en kick att spela Dr Who och inse att Hey, det här spelet är kanske inte alls så illa. Det finns hopp.

Sedan är det en jäkligt schysst känsla att spela månadstävling eller gå och spela flipper på Söderbiljarden eller något annat ställe, och stöta på bekanta ansikten, uttryck och konversationer.

Det moment jag gillar allra mest är den korta väntan som kan uppstå inför en multiboll. När man under en kort sekund försöker samla sig, fokusera och inse att man ska göra en riktigt grym multiboll. Att man sedan inte alltid gör det är bara en del av charmen.

"Varför studsar du inte kulan?"

2010-02-16T06:57:00.003+01:00

Söderbiljarden. Måndag kväll. Starka likheter med en scen hämtad ur Star Wars. Tänk Yoda och Luke Skywalker minus dimma, R2D2 och rymdskepp som sitter fast i ett träsk. Tänk ett flipperspel. Det kan vara IJ4. Tänk en granskande blick, en fundersam min. Eftertanke.

Slutligen...

Darkhelmut (också känd som Yoda): "Varför studsar du inte kulan?"

Svaret: ett uppgivet skratt. Ett skratt som skvallrar om att problemet är känt, analyserat och under pågående åtgärd. Ett skratt av frustration. Att det ska vara så svårt att få in bouncepassar i sitt spelande. Det är ju, som någon annan upplyst man eller kvinna sade igår: "Den absolut lättaste flippertekniken, haha!".

Måndagkvällens frustration riktades åt lite olika håll. Det spel som skådades från min sida var sällan vackert och oftast fult. Terre hade en tung afton och pratade om att ge upp flipperlivet. Grandelius gick omkring och mös efter en snabbvisit med 2-0 i utmaningar. Darkhelmut satte GC på World Cup Soccer och berättade anekdoter som ett Attack from Mars med defekt höger flipperknapp. Turnis svor åt Dracula. HEA såg behärskad ut och KO verkade tycka om stället.

Kort och gott; allt var som det skulle vara. Eller var det?

Utmaningsresultat: 3-2

Helgens radiotystnad över

2010-02-15T11:27:00.001+01:00

Efter en helg med komplett radiotystnad här på denna flipperblogg är det nu action igen. Idag tänkte jag bege mig till Söderbiljarden för att återuppta kampen mot min mentala hälsa. Eller borde jag skriva kampen FÖR min mentala hälsa?

Viktiga spel att kunna

2010-02-10T14:47:00.002+01:00

Jag har varit med i fyra tävlingar. Resultaten har varit minst sagt blandade och framgången har lyst med sin frånvaro. Fair enough.

En viktig del när det kommer till matchspel är att man kan spelet man spelar. Ofta kan jag inte det, eftersom det är så många spel som jag inte hunnit spela tillräckligt mycket.

Så, jag undrar stilla. Vilka fem spel borde man kunna som ett rinnande vatten om man ska ha någon som helst chans i tävling? Jag antar att det kan ha med hur vanligt det är att spelen förekommer i tävlingar att göra.

Jag gissar; Attack from Mars, Creature, Demolition man, Twilight Zone och Indiana Jones. Tänkte skriva TOTAN, men inser att i tävling är det väl förmodligen bara att försöka få lampan att snurra...

What say you?

"En kula räcker"

2010-02-09T08:54:00.002+01:00

En sliten flipperklyscha är uttrycket "En kula räcker". Kontentan är att du, oavsett hur dåligt du spelat och hur långt efter din motståndare du ligger, ändå alltid kan vinna. Det enda som krävs är en kula. Givetvis en jävligt bra sådan.

Uttrycket fascinerar mig eftersom det egentligen inte gäller i alla situationer. Det gäller exempelvis inte när jag möter en motståndare som stänkt in 72 miljarder på AFM. Då har jag ingen chans. Heter man däremot JOE så gäller uttrycket utan undantag.

Det bästa receptet kan tyckas vara att göra tre (eller fler) konsekvent bra kulor på ett spel, men det händer allt för sällan. För mig, väldigt sällan. Jag stångar mig ofta blodig, exempelvis mot The Addams Family, där det är mer regel än undantag att jag gör EN bra kula och två helt värdelösa.

Ofta skyller jag på spelet, magneten eller bara ondskan själv. Givetvis handlar det om skicklighet och vad som så härligt kallas "lägstanivå". Jag har samma problem på de flesta spel. En bra kula på AFM - hoppet tänds - och släcks direkt när jag gör en skitdålig andrakula och en medioker tredje.

Livet är hårt.

Attack from Mars: Att se och lära

2010-02-05T14:07:00.003+01:00

En utmaning på Attack from Mars kan se ut på lika sätt. Det kan vara jämnt, det kan vara ojämnt, det kan vara vackert, det kan vara fult. Det kan vara kamratskap, det kan vara förnedring.

Nedan följer ett exempel på hur en ojämn och förnedrande utmaning kan se ut:

Hieronymus vs Helena

1:a set:
400M - 600M
Kommentar: Två spelare som inte "får till det". Med den bakomliggande vetskapen att en av spelarna, om denne kommer igång, skulle köra över den andre likt en snöplog över nyfallen snö.

2:a set:
650M - 72B (alltså 72 miljarder)
Kommentar: En spelare försöker fortfarande att hitta något som kan kallas "flyt" eller "känsla". Spelare två hittar det dock direkt, eftersom skicklighetsnivån är hög. Trettio minuter senare är Mars besegrat och universum håller som bäst på att domineras medelst i stort sett maxade Victory laps.

Vem av Hieronymus och Helena som är vem i texterna ovan får ni lista ut själva.

Det kan dock krasst konstateras att man spelar flipper på olika sätt, och att en viss person (vem?) förmodligen aldrig kommer att spela på just det sätt som vinnaren spelade på...

En livets lektion

2010-02-03T09:45:00.000+01:00

Det finns mycket grundläggande saker man måste lära sig för att utveckla sitt flipperspelande. Det finns många spel att bemästra.

En del spel gillar man, andra ogillar man. Några spel passar ens spelstil bättre än andra. En del spel är rent förskräckliga.

Dr. Who är ett sådant.
Som spel är det förmodligen inget fel på det (förutom att multibollens ljudeffekter framkallar kraftig ångest hos mig), men som spel för någon på min nivå är det katastrofalt; mycket på grund av hur skoningslöst spelet är om du missar ett skott.

Hur som helst. Det finns en sak att lära sig. En lektion i livets hårda skola.
Om du har lite bräcklig flippersjälvkänsla, om du betvivlar din förmåga...

...tacka ALDRIG ja till att köra utmaning mot tre personer på Doctor Who.

Aldrig. Det är aldrig bra för den där självkänslan.

Olika förutsättningar, olika krav

2010-02-01T08:30:00.004+01:00

Jag tjatar jämt om hur jag inte spelat flipper i mer än 1,5 år. Men jag tycker att detta faktum är intressant på många sätt. Ett av dem är det dags att ta upp nu.

Det handlar om förutsättningar, förväntningar och prestationsångest.

När man spelar tävling eller utmaning märker man ofta hur olika ovan nämnda faktorer är från spelare till spelare. Och som "blåbär" kan det ofta upplevas både stressande, hämmande och nedslående; det är sällan bra för ditt självförtroende.

Följande situation är ett exempel taget ur luften, men högst realistiskt.

Jag cirkulerar i lokalen. Spelar, tittar på när andra spelar. Folk minglar, pratar lite om hur det går. Själv är jag ganska nöjd eftersom jag ändå tog en superjackpot och spelade två hyggliga multibollar på Addams Family. Dessutom en score kring 800 miljoner på Dracula efter en hygglig Mist Multiball. Jag har även spelat hyggligt rent tekniskt, men inte kommit upp i mer än 6 miljarder på Attack from Mars. Det har på inget sätt gått fantastiskt, men det har ändå varit en helt OK flipperkväll. Med mina mått mätt.

Samtidigt har jag skådat andra spelare spela ungefär (alltså, UNGEFÄR) som jag och även sätta ungefär samma poäng som jag. Och det som händer är att man hör följande:

- Nä, alltså. Jag har spelat så pinsamt dåligt. Otroligt. Jag borde faktiskt skämmas.

Eller:

- Hahaha, jag drog 600 miljoner på Dracula... fick inte igång mer än en kombo, som rann rätt så snabbt, sen tog jag bara en superjack på AFM så jag slutade på 5 miljarder. Värdelöööööööst.

Det är här de olika kraven och förutsättningarna kommer in. Ibland är det provocerande svårt att stänga av för sådana kommentarer - trots att man VET att vi alla är olika skickliga och olika resultatinriktade. Jag förstår ju att någon som spelat i många år, och slentrianmässigt brukar få igång Rule the Universe på Attack from Mars har andra förutsättningar och krav än jag har.

Det är inte det som stör. Det som stör är min egen hjärna. Någonstans i den viskar en röst, en väsande och nedlåtande röst:

- Folk tycker att du spelar patetiskt dåligt. Du är faktiskt jättedålig. Du ska vara glad att ingen tittar när du spelar, för det är bara pinsamt om det händer.

Oftast lyckas man slå bort den där rösten. Men inte alltid, och det är då, just då, man faktiskt undrar lite varför man utsätter sig för att bli förnedrad gång efter gång.

Big buck hunter - trailer

2010-01-30T09:00:00.000+01:00

Stern's senaste flipperspel, Big Buck Hunter, visas upp i en trailer/demo/reklamfilm på Youtube.

Härlig sydstatsspeaker - kanske är flipperspel väldigt stort i Texas och omkringliggande stater. I så fall kommer BBH att bli en hit.

På Stockholm Pinball har de flesta yttrat ganska negativa åsikter om spelet, och själv - vad tycker jag? Tja, det är ju väldigt...mycket... olika inslag och färger på spelplanen. Inte direkt vad jag skulle kalla snyggt. Men jag tror att designen kommer bli en hit i exempelvis Tyskland.

Spelmässigt blir det intressant att se hur den stora älg som förflyttar sig i en skåra över spelplanen kommer att fungera, och hur mycket det påverkar själva spelupplevelsen när saker och ting börjar bli slitna.

Hur som helst, någon gång dyker det väl upp i stockholmstrakten, så att man kan ge det en chans.

Austin Powers: mest påfrestande

2010-01-29T08:57:00.003+01:00

I en föga vetenskaplig utredning på bloggen har en oberoende forskningsnämnd (läs: besökarna) kommit fram till att Austin Powers är världhistoriens mest påfrestande spel.

Antal röstande var få, marginalerna var små och urvalet möjligen ifrågasatt. Av 27 röster hamnade 6 stycken på Austin Powers, 5 på Star Wars Episode 1 och 5 även på valet Annat spel.

Varför tycker man då Austin Powers är påfrestande? Jag hörde med Rolph Ericson, som är skicklig på att vara irriterad på flipperspel:

- Det finns ingen ballsave vid kulstart. Däremot finns det gigantiska, smått kolossala ballsaves under samtliga multibollar. Hur tänkte man här, egentligen, undrar han.

Andra irritationsmoment kan vara likheten med South Park. Och så ljudet.

- Egentligen är det samma spel och de som spelat South Park lär väl inte få någon direkt kick av att spela Austin Powers.

- Jag vet att melodin (Soul Bossa nova med Quincy Jones) brukar reta gallfeber på några av spelarna i Stockholm Pinball. Själv älskar jag låten, konstaterar Rolph.

Nedslag i verkligheten

2010-01-27T09:13:00.007+01:00

Jag vet att ni är många som undrar; hur tänker den där Hieronymus egentligen? Hur skulle det kännas att vara Hieronymus för en dag?

Jag kan berätta. Eller, åtminstone om hur det är att vara jag, efter jobbet, på Söderbiljarden.

Indiana Jones 4:
"Bäst jag värmer upp här, kanske ska möta Helena på IJ sen. Jävlar också, jag är inte i form idag. Kanske lite kall? Lite stel? Det är kallt ute, ju. Tur ändå att jag spelar så här dåligt nu och inte sen när jag kör utmaning."

Creature from the Black Lagoon:
"Måste verkligen lära mig detta spelet. Måste. Grymt viktigt att kunna om man ska vara med och tävla. Men åh, det är ju så skoningslöst. Tre multibollar i rad och inte en endaste jackpot. Nähäpp, inte denna gången heller."

Monster Bash:
"Jag borde inte spela Monster Bash. Det går säkert inte bra. Hrm. Nå, koppen spottar i varje fall inte kulan SDTM ännu. Helt värdelöst spel av mig på multibollen. Jag sa ju det! Jag skulle fan inte spelat!"

Attack from Mars:
"Varför? Varför? Men varför? Är jag verkligen en så dålig flipperspelare? Det är helt otroligt. Här släpar man sig gång på gång till detta ställe och matar maskinerna med mynt. Varför kan jag inte hålla igång en multiboll tillräckligt länge? Är jag sämst i världen eller?"

Dracula:
"Sparar såklart utmaningen till sist. Vi kör Dracula istället för IJ. Typiskt att man inte höjt sin spelnivå bara. Nä, här lär det inte bli nån vinst. Shit också, nu fick hon en kombinerad multi. Suck. Det ser mörkt ut på Hieronymus avbytarbänk. Helena gäspar såklart hem en utmaningsseger trots riktigt oflyt i första set."

Creature (igen):
"Äh, jag avslutar väl lite här. Det är bra. Nöta lite. Lära mig hantera multibollen. Nähäpp. Nä, nä, men kanske nästa gång..."

Som ni ser, det är ett tufft liv. Men jag tycker ni ska minnas, ni flipperrävar - att ni också varit där en gång i tiden. För många. Många. Många år sedan.

Träningsritual

2010-01-25T10:00:00.003+01:00

Jag tränar varje måndag. Nej, inte flipperträning utan så kallad Vanlig träning. Sådan som är nyttig och inte enbart består av frustration och förnedring (även om det finns inslag av det).

Eftersom jag tränar på Söder, inte långt från Söderbiljarden, blir det lite som en ritual att slinka ner på Biljarden och spela i en timme innan träningen påbörjas. Det är, om inget annat, ett skönt sätt att tömma skallen efter jobbet och innan träningspasset.

Fast nu hör jag att Doctor Who har landat på Söderbiljarden. För mig kommer det innebära att min tidigare så harmoniska träning blir oerhört rubbad. Jag måste ge mig i kast med doktorn. Dokton gör mig galen. Så, redan nu förbereder jag mig på att under träningspasset ikväll höra de ekande skriken från robotarna: Exterminate the doctor! Exterminate the doctor!

Otäckt.

Jag behöver er hjälp. Hur ska Doktorn tas? Hur hanterar jag paniken? Vad är rätt och vad är fel?

Mina mest spelade spel

2010-01-24T09:00:00.000+01:00

Jag tillhör de människor som inte spelat flipper jättemycket i mitt liv. Men de senaste 13-14 månaderna har jag varit inställd på att få spela så mycket som möjligt. Oftast blir det kanske en gång i veckan, och under detta år har jag hunnit spela en del olika spel.

Om man bor i Stockholm blir det oundvikligen så att man hänger mer eller mindre på samma spelställen hela tiden. För min del har Söderbiljarden varit standardhaket, men även Söders Hjärta, Spinners, KTH-kåren och ett par andra ställen har besökts mer eller mindre ofta. Lutande dörren, Flippergubben och Flipperdoktorn har besökts mer sällan, även om frekvensen främst på de två första ökat betydligt de sista månaderna.

Så, drygt ett år. Vilka spel är det som spelats mest? En trolig rangordning ser föga överraskande ut ungefär så här:

1. Attack from Mars (detta älskade hatade spel)
2. NBA Fastbreak
3. Monster Bash
4. The Addams Family
5. Lord of the Rings
6. Indiana Jones 4
7. Tales of the Arabian Nights
8. Bram Stokers Dracula
9. Batman
10. Creature from the Black Lagoon

Av ovan nämnda spel är det enbart på de 3-4 första som jag verkligen kan säga att jag har ett stabilt grepp om funktioner och strategier. Jag tycker det säger en hel del om flipperspelandets komplexitet. Att man på över ett år faktiskt bara "koll" på en handfull spel. Dessutom, att ha koll på spelen innebär verkligen inte att man lyckats på dem. Jag är fortfarande rätt pinsam på de flesta maskiner.

Glad för det lilla

2010-01-23T09:00:00.001+01:00

Det är skillnad på flipperspelare och flipperspelare. Det ser man inte minst på ställen som Stockholm Pinball, när man bläddrar sig fram till listan med Highscores.
Jag är själv en statistiknörd, så jag älskar att föra protokoll över mina resultat. En del av dem har jag exempelvis då registrerat just på STPB. Och man ser ju skillnaden mellan sig själv och eliten.

Härom dagen reggade jag mitt senaste highscore. 114 miljoner på Indiana Jones 4. En poäng som givetvis inte står sig speciellt bra gentemot de bästa, men som ändå verkar vara ganska respektabel om man inte är topp 50 i Sverige. I början kände jag mest att det var pinsamt att registrera mina scores, men sen insåg jag att det spelar mindre roll om jag har en tiondel av någon annans poäng. Mina highscores är ju inte för någon annans skull än min egen.

Mest nöjd är jag nog fortfarande med mina 176 poäng på NBA Fastbreak.

Fotnot: I mitt highscore-spel på IJ4 var det bra nötande från min sida. Jag har fortfarande problem som fan att träffa rampen, men det kommer väl. Det som frustrerade mig var att jag, när jag tappade sista kulan, hade en extrakula aktiverad och "bara" skulle träffa...just det, rampen. Det gick sådär.

"Topp-4 i VM i maj är huvudmålet"

2010-01-21T08:00:00.002+01:00

Mats "MCR" Runsten är ett välkänt namn i flippervärlden. Han ses ofta göra små piruetthopp under sina matcher - både i medgång och motgång. För MCR innebar 2009 SM-guld i Classics, men frågan är hur läget är i början av det nya året. Jag bestämde mig för att kolla.

Mats. Första gången vi möttes i en flippermatch vann jag över dig på The Addams Family. Hur i hela fridens namn lyckades du förlora?
- Inte en aning. Jag har skrivit till Fråga Lund men inte fått svar. Men tja, det händer ibland att man gör riktiga plattmatcher. Jag minns inte exakt, men vad fick jag? 30m kanske? (Ungefär. Du gjorde tre slappa kulor och jag fick 80M på tredje kulan, red. anm.)

Du är en rutinerad flipperräv. Förutom att ha förlorat mot mig en gång har du säkert stått för andra fadäser. Vilket är ditt värsta tävlingsminne?
- Oh ja, oräkneliga. Ett irriterande är kvartsfinalen mot Fredrik (Lindberg) i SM 2006. Det är avgörande set på The Shadow och jag behöver bara ta 50m på sista kulan för att vinna. Jag tänker, ovanligt och dumt nog, bara massa negativa tankar som: "Det kommer att bli stolpe ut. Jag känner det! Det här går aldrig!", och mycket riktigt blir det då oerhört darrigt spel och stolpe ut direkt.

Det har hänt att jag bara får 450,000 poäng på förstakulan på Addams Family. Händer sånt även elitspelare?
- Absolut. Kanske inte lika ofta men visst händer det. Inte minst på classicsspel eller andra spel utan ballsave.

Vad kännetecknar annars dig som spelare? Om det fanns ett flipper-actionspel, vilka egenskaper skulle din gubbe ha högst värde i?
- Jag skulle få rätt låga siffror på multibollkontroll och uthållighet, men lite högre på sikte och tålamod och allra högst på egenskapen tur.

2009 innebar SM-guld i Classics för din del. Om du ser tillbaka på året, hur skulle du sammanfatta det, tävlingsmässigt?
- Lite av ett mellanår kanske? Några bra resultat blev det: bl a classics-guldet, vinst i Balacs Pinball Party och silver i Dutch Pinball Masters. Några helt ok resultat som 9:a i EM och 9:a i VM. Men SM, SO och Borås Pinball Open gick under förväntan tycker jag. Jag har inte känt mig riktigt lika peppad som vanligt av någon anledning, men det går säkert över.

Finns det någon förlust eller motgång som var extra hård att ta?
- Jag blev mycket irriterad på mig själv efter semifinalen i VM (PAPA) 2006. Jag har en bra chans att gå till final men fattar ett idiotiskt strategibeslut på sistakulan på World Poker Tour. Jag insåg inte förrän efter partiet hur dumt det var. Sådant gör jag tyvärr ibland.

- Senast i EM i somras när jag trodde jag var klar för semifinal och mer eller mindre började fritidsspela på I500 när det sedan visade sig att jag inte alls var klar utan hade behövt ca 50m till på det. Då ångrade jag att jag fick för mig att försöka bläddra fram 3x scoring istället för att bara ta ut multibollen som hade lyst i ett par kulor.

Hur reagerar du när saker och ting går emot dig; en del svär högt, andra förolämpar spelet, andra sig själva. Vad gör du?
- Är jag trött och hungrig kan det undslippa mig ett fult ord eller två. Annars försöker jag så gott jag kan att ta motgångar med fattning. Om inte annat för att det ser coolare ut! Tänk Stefan Schwarz i VM -94 när han blev utvisad.

2010. Nytt år. Nytt decennium. Nya förutsättningar. Har du några målsättningar för året?
- Topp-4 i VM i maj är huvudmålet. Jag har inte varit bättre än femma tidigare. Sedan gärna finaler i EM, SM, SO och allt annat jag är med i. :-)

Mitt favoritspel just nu är Spiderman. Vilket är ditt?
- Det varierar från vecka till vecka känns det som, men just nu skulle det kunna vara Shadow och Creature. Shadow gillar jag för att det finns mycket att göra och så många olika sätt att spela det på. Creature gillar jag för den kanske roligaste multibollen på något spel.

Vilka tre spel skulle du råda alla nybörjare att träna på om de ska bli bra?
- Kanske The Addams Family, Attack from Mars och något classics. TAF är ett stop-and-go-spel där det handlar mycket om bollkontroll och att skjuta samma två skott om och om igen (ramp och stol). AFM är snabbt och flowigt och bjuder på bra möjligheter att träna tekniker som loop pass, drop catch och live catch. Classics är bra för att träna skillshots och nudgning. Om man inte nudgar på classics är man helt rökt.

Slutligen: På Stockholm Pinball verkar stämningen vara rå men hjärtlig. Men, handen på hjärtat, vem ser du mest fram emot att läxa upp i år?
- Det är ju Jorian förstås. Han är bäst av alla och den man helst vill slå. Han är dock nästan obehagligt stabil numera, så det krävs att man själv lirar på topp och att han gör ett lite sämre parti än vanligt.

Hieronymus och Dropcatchen

2010-01-19T08:37:00.000+01:00

Det var en gång en flipperspelare som kallade sig Hieronymus.
Varför han gjorde det visste ingen, det enda man visste var att namnet är svårt att stava när det är dags för månadstävling.

Denne Hieronymus var färsk på att spela flipper, men oj så kul han tyckte det var. Förutom Tales of the Arabian Nights, som gjorde honom galen av ilska.

Länge spelade han i blindo. Slaskade hit, snedträffade dit, sdtm:ade vilt och hade noll kontroll. Så småningom började han träna bounce-pass och nudgning, detta gick mycket långsamt och möjligen inte ens framåt.

Men så en dag hände något. Han gjorde en dropcatch. Och sedan en till. Plötsligt började han förstå dropcatchens funktion och utförande. Charmen. Förbannelsen.

Och plötsligt var allting dropcatch.

Istället för bounce pass: dropcatch.
Istället för volleyskott: dropcatch.
När kulan kommer via kick-out: dropcatch.
När kulan kommer via loop: dropcatch.
När vinkeln är omöjlig: dropcatch.
Istället för middag: dropcatch.
Lösningen på världens hungersnöd: dropcatch.

På jobbet refererade han alltid till dropcatchen på mötena.
"Jag tycker att vi gör en dropcatch på detta, sedan kan vi ta upp pucken på nästa avstämningsmöte". Kollegorna var förbryllade.

Kort sagt, allting var en dropcatch.

Till slut tog dropcatchen över hans flipperliv. Snart gjorde han inget annat än dropcatchade till höger och vänster, alla spel, alla vinklar. Det var det roligaste han visste, det enda problemet var att hela hans övriga flipperteknik försvann.

Allt för denna dropcatch. Han blev ett med dropcatchen.

Jag, Dracula

2010-01-17T08:52:00.002+01:00

Scen tagen från dator/TV-rummet, ungefär klockan 07:40, söndagen den 17 januari 2010.

Jag: Gooood eeeevening! And welcome to the Mooonster Baaash!
Min dotter: (se frågande ut)
Jag: Hmm. (gör orgelmusik) Blääääääh! Who daaare disturb my slumber?
Min dotter: Mmmferfhfmdfmm. (se frågande ut)
Jag: Not the family jewels!
Min dotter: (se frågande ut, försök till att peta ut mina ögon)
Jag: I am count Dracula, and you are not!
Min dotter: (ser irriterad ut, kastar sig handlöst framåt och tvingar mig att reflexrädda hennes kropp från att landa på golvet.)

Monster Bash gick alltså inte hem. Men man måste börja i tid. Om någon i min familj ska kunna vinna en månadstävling på Stockholm Pinball är det bara till att hårdträna.

Fel spel i omröstningen?

2010-01-16T07:30:00.001+01:00

En del kanske tycker att jag lagt upp fel spel i min omröstning kring irriterande spel (se högerspalt); och faktum är att jag nog missat åtminstone ett par stycken (men det blir lätt osnyggt om man har hur många svarsalternativ som helst).

Någon skrev en hatisk kommentar till mig om Fish Tales. Dessutom har jag insett att Johnny Mnemonic förmodligen kom med i omröstningen lite på fel grunder. Det är den "magnetiska handen" som jag stör mig enormt mycket på.

Vilka spel tycker ni saknas? Finns det något som borde vara självskrivet? Borde kanske Hurricane vara med? Finns det nån som stör sig på övercharmiga Mousin' Around?

"Det är inte roligt förrän det går bra"

2010-01-15T09:09:00.002+01:00

En av sakerna som gör Stockholm Pinball (och liknande föreningar) unika är att man får möjligheten att spela flipper med och mot folk i den yppersta världseliten. Och när jag pratar om den yppersta världseliten, då pratar jag såklart om Jorian "JOE" Engelbrektsson.

Jorian. Du är världens bästa flipperspelare. Hur fasen har du blivit så bra?
- Världens bästa kan diskuteras, topp 4 tycker jag själv.

- När jag vid 11-12 års ålder började spela var jag så fattig att jag var tvungen att få frispel för att få mera av min fix. Detta ledde ju till att man kontinuerligt höll sig uppdaterad om frispelsnivåer och olika rekord på alla ställen i stan (Falun) för att kunna spela så billigt som möjligt. Julafton var det oftast i samband med att operatörena bytte spel. Tex ett TOM med GC på 800M kunde man spela hela dagen för en femma om man mjölkar spelet på rätt sätt.

- I början var jag väl inte direkt så mycket mer teknisk än någon annan, men just spelstrategier tycker jag alltid har varit en styrka. Resten är väl bara träning antar jag, gissar att jag har hyfsade reflexer och att jag är bra på att läsa bollbanor också, kanske en produkt av att jag var fotbollsmålvakt i ungdomen. Att jag inte kan jonglera en fotboll till 20 är i och för sig lite lustigt. Viljan att vinna och vara bäst är också viktig.

Varför är det så roligt att spela?
- Det är inte roligt förrän det går bra. :-) Men när man väl hamnar i zonen så är allt som en dröm, man blir en cyborg. Allt man befaller lyder kulorna, spelet kompar med musik och ljusshow och det klonkar av stål. Livet leker.

Du tävlar en del utomlands. Hur hinner du med det?
- Jag är så lat att jag inte jobbar mer än nödvändigt.

Kan vem som helst bli duktig på att spela flipper?
- Ingen aning, men jag tror att "beroendegenen" eller "jaga-kicken-genen" eller vad den heter är en fördel. En smått autistisk läggning skadar väl inte heller. Kolla bara på Bowen. :-)

Men vilken enskild egenskap är då viktigast för att man ska bli en bra flipperspelare?
- Tyvärr, om man ska vinna tävlingar, tålamod. Bra psyke och det som redan tidigare nämnts.

Jag som vanlig dödlig spelare kan på rak arm lista upp massor med spel som jag ogillar, mest på grund av min egen oskicklighet. Men hur är det med dig, finns det några spel du genuint ogillar, och varför i så fall?
- O ja. Många för att dom bara suger helt enkelt. Både på modellnivå och olika exemplar av samma spel.

- Jag föredrar spel med flyt i, spel där det premieras att sätta tio skott i rad. Spel med flow är kul, stop-n-go är tråkigt.

- TOTAN är bara tråkigt. Nuförtiden har ju mina krav på spelen hamnat mer i ett tävlingsperspektiv, och därför gillar jag inte "slumpspel", spel där man måste skjuta på ställen som ibland premieras med ett rinn. Vem fan vill locka en kula på CV för att sedan få den serverad i vänster outlane av slingshoten som den obönhörligen kommer att förpassas in i? "Grattis, du vann matchen för det hände mig två gånger i rad och dig ingen. Bra spelat."

Vilket är världens bästa flipperspel och varför?
- Attack From Mars. Alla gillar det. Kul, flow, slask och skill, inga akilleshälar som strular. Vem gillar inte ett spel med inbyggt stroboskop?

Sverige har många skickliga flipperspelare. Hur ser rivaliteten ut inom Sverige respektive i världen när det gäller elitspelarna?
- Jag kanske inbillar mig, men min uppfattning är att rivaliteten inte är så stark. Men självklart är det alltid kul att slå Mats (MCR) som ju var var herre på tävlingstronen innan jag revolterade. Med Jörgen (IFK) tycker jag att det är trist att han alltid drar när jag vinner mot honom i stället för att stanna kvar och dricka öl och ha roligt. Sedan är det ju så klart kul att tvåla till gamla världsmästare när det är VM.

- Jänkarna har ju en särskild vinnarmentalitet och på andra sidan Atlanten kanske det är en aning mer tydligt vilka som inte gillar varandra. Där umgås de lite mer efter geografisk hemvist känns det som, utom Keith, han umgås bara med "årets tjej" :-)

Vad har du för målsättningar med året 2010?
- Vinna PAPA. Göra ett bättre försök än sist då jag blev nervös och flaxade bort tredje kulan på första finalspelet helt i onödan. Jag laddade upp med jetlag och fest, skärpning där. Vinna IFPA vore förstås kul, men det är svårt att vinna VM på spel man aldrig spelat tidigare. Dessutom gillar jag inte att sitta fast i nån håla och inte ens kunna fixa ordentlig mat när det är på riktigt.

Slutligen. Finns det något spel du känner att du skulle kunna bli bättre på?
- Alla spel tillverkade 92 och tidigare, vissa som är nyare också men jag säger inte vilka. :-)

En inre resa: Attack from Mars

2010-01-14T08:07:00.003+01:00

Före: Grymt. Attack from Mars är ledigt. Det är så kul. Snyggt är det också. Litegrann som det ultimata spelet, finns det något bättre spel? Nu ska jag fan i mej gå loss ordentligt.

Kula 1: Yes. Det här går ju bra. Hade det på känn. Haha, det är så härliga ljudeffekter. De där rymdvarelserna, de är ju för roliga! "You will never defeat us!". Yeah right, jag ska spöa skiten ur er, töntar!

Gött. Extrakula. Snygg multiboll där också, men skit också att jag inte fick någon superjackpot. Jaja, sånt som händer. Jag spelar ju bra, fan vad kul det är! Älska flipper!!

Två extrakulor! Helvete vad bra jag spelar. Vilket flyt. Jag är grym. Två Total Annihilations. Detta kan bara bli fantastiskt bra, jag är på gång. Hoppas Roffe går förbi och ser vilket flyt jag har. Åh, vilket kul spel detta är! Ah! Shit, där hängde jag inte med. Nåja, sju miljarder på första kulan.

EB 1: "Save me, save me!" Men... jag försöker ju. Varför träffar jag fel hela tiden? Oj, shit, där rann jag igen. Jaja. En extrakula kvar.

EB 2: "Save me, save me!" Jaja, jag försöker! Fan, jävla slingshots. Äh, jag har ändå rätt bra kontroll, det här kommer bli grymt. Yes, perfekt combo, nu är jag på G igen. Men.. oj, där stod jag och sov. Alltså, det är så sjukt studsigt. Fan också att Mats råkade gå förbi just nu.

Kula 2: Nu får jag skärpa mig. Sju miljarder. Nu ska jag andas lite. Nu ska jag ta mig samman. Fokusera. Ta fram det inre flippermonstret. The Pinball Wizard. Nu ska jag ta ramp för ramp, metodiskt bearbeta hela spelplanen förutom det där skeppet alltså. Jag ska inte slaska skepp. Oj, shit, där slaskade jag skepp. Shit. Fan. Jag skulle ju inte... skitspel.

Kula 3: Sista kulan nu. För fan. Ta dig samman. Så ja, fina grejor. Ny multi på gång. Fan, de där jävla monstren. Töntar. Fortsätt skrika bara... kom igen, jag ska ta er. Nej, sluta studsa nu. Sluta! Sikta bättre nu, då. Du kan ju! Eller, kan du det? Varför har jag en inre monolog? Börjar jag bli mentalt störd? Vad fan är detta för spel egentligen? Rymdvarelser som kidnappar tjejer? Herre gud vilket koncept. Kom igen. Yes, där satt den rampen. Ett skott kvar nu, bara ett skott till nästa TA... Men vad fan! Jag skulle ju inte slaska skepp!

Efteråt: Hur poänglöst är inte Attack from Mars? Idiotspel. Vem kom på idén? Hur tänkte de? Hur kan detta vara ett så populärt spel, det är ju fullständigt galet. Lutar det inte lite till höger? Surt också att högra flippern var helt jävla död, alltså. Aldrig mer Attack from Mars. Aldrig.

En kväll hos Flippergubben

2010-01-13T11:44:00.003+01:00

En kväll kan fördrivas på många sätt. Man kan sitta hemma i soffan och titta på TV. Man kan storhandla. Man kan äta korv.

Eller så kan man, om man bor i Stockholm, äta korv och därefter gå till Flippergubben för att öva sina galna flipperskills.

Hur många av de drygt 35 flippergalningar som dök upp på ovan nämna plats under tisdagkvällen som faktiskt hade ätit korv innan ankomst förtäljer inte historien, men det var både fullsatt, festligt och flipperextas från 18-tiden och framåt. Undertecknad avvek exakt klockan 21.23, men flertalet entusiaster stannade säkert betydligt längre.

Kvällen innehöll inte mindre än sex (6) utmaningar för min del. Samtliga vanns av denne. En winning-streak som saknar jämförelse i denna värld. Höjdpunkten, både upplevelsemässigt och kanske även språkligt, var matchen mot Helena på Tales from the Crypt. En match som innehöll en hel del känslostormar, främst från Helenas sida då hon visade upp en verbal kompetens (särskilt av skällsord) som få kan matcha. Resultatet? 2-0 till mig. Fråga inte hur det gick till.

Att som novis kunna ha det massiva flyt som krävs för att besegra Helena är naturligtvis ovanligt. Man kan säkert jämföra det med skottår eller solförmörkelser. Faktum är att de inträffar.

Extra tillfredsställande var givetvis att vinna två utmaningar mot Terre, något som bådar för en mycket vänlig och inspirerande dag på jobbet (vi är kollegor).

Noterat från kvällen: ICE gled omkring som en osalig ande och droppade utmaningar till höger och vänster. Men när jag frågade om vi skulle köra vår utmaning (på Mousin' around) fick jag en ostadig blick och en ursäkt som lät något i stil med: "Hrmm.. ehrm.. det är mycket nu, jag hinner inte... hmmm".

Flipperblogg

2010-01-13T09:00:00.002+01:00

Nu är den här, den ni har längtat efter i hela ert liv.

En blogg om flipperspelande.

Tanken är att ventilera allt som kan tänkas ha med just flipperspelande att göra. Glädje, ilska, sorg, frustration och kampen för att hela tiden utvecklas som flipperspelare.

Förhoppningen är att kunna erbjuda anekdoter från spelträffar, spelkvällar och annat. Och att flera olika skribenter så småningom ska skriva här; allt för att ge en heltäckande bild över flipperspelandets ädla (?) konst.

Gästkrönikor, berättelser och allmäna kärleks- eller hatförklaringar till flipperspel tas gärna emot per e-post.